Något e det som döljs i mitt inre, något förträngt, något som påvärkar men jag vet inte va det e!

Panikångest

Panikångest, känsla av svår ångest, panik och rädsla för sitt liv som uppkommer hastigt och utan någon synbar yttre anledning. Uppstår ofta i pressade situationer men kan för vissa komma till synes oväntat. Vanliga symptom är hjärtklappning, yrsel, ansträngd andhämtning, bröstsmärtor, kvävningskänslor, domningar, stickningar i tinnigarna, en känsla av att hjärtat stannar eller en tro på att man håller på att dö.

En typisk situation kan vara att en person drabbas av en panikattack en första gång utan yttre anledning, kanske för att han eller hon märkte något märkligt men harmlöst fysiskt symptom och blev rädd, varefter kroppens normala, men obehagliga, adrenalinsvar misstolkas. Efter den obehagliga upplevelsen börjar personen känna rädsla för att det ska hända igen och börjar därför noggrant känna efter i kroppen efter eventuella kroppsliga symptom, till exempel hjärtslag eller puls, som kan förvarna för en ny attack. Detta ökar drastiskt risken för att det ska hända igen. Känslan av att dö, eller att hålla på att dö, är ofta så stark att man vid den första attacken ofta söker akut läkarvård, vilket man bör, då det kan vara något fysiskt fel, men som regel efter kontroll av till exempel ekg konstateras ofta panikångest. De flesta inom vården är kunniga inom området och noga med att förklara för patienten att det var korrekt att uppsöka läkare och det är viktigt att man inte känner sig dum, att känslan ofta är såpass kraftig att man fruktar för sitt liv. Det är dock inte ovanligt att man inte känner sig helt övertygad om att det verkligen inte är något fysiskt fel, att man tror att läkaren har missat något. Det kan ta väldigt lång tid att verkligen förstå att det är panikångest och att det är den egna kroppen som spelar en ett spratt. Vissa patienter blir botade bara av att få veta att det är den här onda cirkeln som ligger bakom deras symptom. Medan andra behöver professionell hjälp under flera år för att komma ur det. Det är dock viktigt att förstå att det är en diagnos och att man inte skall känna sig dum, fånig, löjlig eller skämmas för utan att man skall bli tagen på allvar, att det är mycket jobbigt att råka ut för och att man inte skall dra sig för att söka hjälp.

Den drabbade personen kan börja dra sig undan från sociala aktiviteter av rädsla för vad andra ska tro och tycka, något som kan leda till komplikationer i form av social fobi, cellskräck och torgskräck. Panikångest kan numera ofta framgångsrikt behandlas med kognitiv beteendeterapi.

Panikångest kan uppstå när en person känner rädsla för att bli ensam eller misslyckas på annat sätt i livet under stark och/eller långvarig stress.

Ångest

Ångest är ett sinnestillstånd som karakteriseras av rädsla eller oro, som ger kroppsliga uttryck. Detta kan vara en upplevd känsla av spänning eller tryck mot bröstkorgen, onormala hjärtslag, smärta i bröstet eller andfåddhet. I vissa fall beror ångesten på förändringar i hjärnan. I andra fall hör den ihop med andra medicinska problem eller psykisk sjukdom.

Ångesten har en kognitiv, en somatisk, en känslomässig och beteenderelaterad komponent. Den kognitiva komponenten är en förväntan om en diffus och osäker fara. Den somatiska komponenten är att kroppen förbereder sig för att hantera hot, en så kallad krisreaktion: blodtrycket och hjärtslagsfrekvensen ökar så att blodflödet ökar. Detta styrs i högre grad till skelettmusklerna. Aktivitetsnivån i immunsystemet och matsmältningen dämpas. Bland de yttre kroppsliga tecknen på ångest finns blekare hy, svettning, darrning och vidgning av pupillerna. Den känslomässiga komponenten består av rädsla eller panik, illamående och frusenhet. Den beteenderelaterade komponenten har både frivilliga och ofrivilliga delkomponenter. De handlar om att undvika eller undfly den tänkta yttre orsaken till ångesten. Dessa beteenden är ofta, men inte alltid, till nackdel för den person som lider av ångest. Ångest är inte alltid sjuklig och skadlig. Funktionen av ångest är att höja beredskapen inför en kommande fara. Ett visst mått av ångest i rätt situation är alltså adaptivt, medan en överdriven ångestreaktion i stället sänker prestationsförmågan. Detta förhållande observerades redan 1908 av Robert Yerkes och John D. Dodson, och kallas därför Yerkes–Dodsons lag.

Ångest anses beröra nervbanor i amygdala och hippocampus. Med datortomografi har man kunnat observera att personer som möter obehagliga och potentiellt skadliga stimuli, som till exempel äcklig lukt eller smak, får ett ökat blodflöde i dessa delar av hjärnan. I dessa situationer rapporterar försökspersonerna också en lätt ångest. Detta visar att ångest kan vara en skyddsmekanism som är utformad för att hindra att organismen utsätts för fara, till exempel genom att man äter ruttnande föda.

Inom psykiatrin kategoriseras en grupp ångestrelaterade störningar som ångestsyndrom. Dessa inkluderar paniksyndrom med eller utan agorafobi, agorafobi utan paniksyndrom, specifika fobier, social fobi, tvångssyndrom, posttraumatiskt stressyndrom, akut stressyndrom, generaliserat ångestsyndrom och substansbetingat ångestsyndrom (t.ex. ångest som biverkan av ett läkemedel mot någon helt annan sjukdom eller ångest orsakad av kontakt med något ämne som kan ge neurologiska skador)

Alkoholen ska till hjärnan
Det är hjärnan som reagerar på alkohol med berusning; det är hjärnan som blir tolerant för alkoholens ruseffekter om man dricker under längre tid och det är hjärnan som blir beroende av alkohol - dvs det är hjärnan som till slut behöver alkohol för att "fungera" - om man dricker sprit, vin och öl regelbundet under månader och år.

Hjärnskador
Att hjärnan skadas av alkohol är känt sedan många år. Man vet ännu i dag inte exakt biologin bakom "rus", "tolerans" eller "beroende". Man vet inte var den nedre gränsen går för att få bestående skador på hjärnan. Slutar man dricka har hjärnan stor möjlighet att återhämta sig. Det trodde man inte tidigare. I dag vet man bättre. Vi har ett fantastiskt förråd av outnyttjad hjärnkapacitet, en reserv som kan läras upp när något går sönder.

"Hjärnmyndig"
Stor konsumtion av alkohol vid unga år, innan hjärnan har vuxit färdigt medför större risker för bestående skador. Hjärnan är "myndig" och vuxen först i 24-25 års åldern. Det är bra om man kan skjuta upp alkoholdebuten till hjärnans "myndighetsålder".

Inte bara alkoholister
Det är inte bara alkoholister som får skador av alkohol. Många människor får skador, där de inte förstår att skadan har samband med alkohol. Alkohol är ofta en dold sjukdomsorsak. Två tredjedelar av dem som vårdas på en medicinsk intensivvårdsavdelning har misstänkta alkoholproblem. I den psykiatriska vården är ungefär hälften av alla vårdfall orsakade av alkohol.

Alkoholförgiftning
Akut alkoholförgiftning är dödsorsaken för ett par hundra människor varje år. Om man får för mycket alkohol i sig skyddas kroppen normalt genom kräkreflexen och att nedre magmunnen täpper till. Om det blir kramp i den nedre magmunnen så släpps alkoholen vidare till tarmarna. Där sugs den upp i blodet och kan efter någon halvtimme kväva personen genom att andningscentrum i hjärnan bedövas.

Farlig coctail
Särskilt farlig är alkoholförgiftning i kombination med mediciner, framför allt värktabletter, lugnande mediciner och sömntabletter. Verkan blir ofta helt oberäknelig. Denna typ av kombinationsförgiftning är en viktig orsak till plötsligt dödsfall. Orsaken avslöjas först vid obduktion.

Träsprit
Metanol som finns i träsprit och teknisk sprit kan i små doser, 6 cl, ge blindhet och leda till döden. Metanol är förrädiskt genom att det inte går att skilja smaken från rent brännvin. Flera människor dör varje år för att de köpt träsprit i tron att det är hembränt.

Hjärtat
Hög konsumtion av alkohol ökar risken för hjärtinfarkt och rytmrubbningar som kan leda till hjärtstillestånd.

Muskelskador
Alkohol ombildar muskelceller till bindväv. Storkonsumenter kan förlora en stor del av sin muskelkraft.

Nervskador
Nervskador är vanliga vid kraftigt alkoholmissbruk. Skadorna visar sig som fumlighet i händer och fötter samt känselrubbningar och smärtor i armar och ben. Sjukdomen kallas alkoholpolyneurit. Med B-vitamin och avhållsamhet från alkohol kan skadorna gå tillbaka.

Magkatarr
Magkatarr och magsår är vanliga hos storkonsumenter. Alkoholen påverkar magslemhinnan och symptomen försvinner om man slutar dricka. Däremot hjälper ingen behandling om man fortsätter. Diarré dagen efter man druckit alkohol beror ofta på alkoholens retning av tarmen och inte på maten.

Inflammation i bukspottkörteln
Detta är en ytterst allvarlig och en alltmer vanlig sjukdom, där den dominerade orsaken är alkohol. Kronisk inflammation kan utvecklas, där symptomen är smärtor och avmagring till följd av svårigheter att suga upp näring från tarmen. De insulinproducerande cellerna kan även skadas med diabetes som följd.

Leverskador
Skrumplever är den mest kända skadan på levern. I Sverige dör ca 700 varje år av skrumplever orsakad av alkohol. Det är dubbelt så många som på 60-talet. Två burkar starköl per dag är en klart riskabel konsumtion för att utveckla skrumplever. Det är dock bara ca 10 % av alla alkoholberoende som får skrumplever.

Testiklarna
Alkoholen har en direkt giftverkan på testiklarna och mängden manligt könshormon minskar i blodet med sämre potens som följd.

Cancer
Cancern i munhålan och matstrupe är många gånger vanligare hos storkonsumenter. Det finns ett samband mellan lungcancer och hög konsumtion. Detta beror säkert på att tre av fyra storkonsumenter är rökare.

"Dille" = Delirium tremens
Abstinens uppstår när alkoholen går ur kroppen. Abstinensen varierar i svårighetsgrad, allt efter hur mycket som druckits och under hur lång tid. Delirium tremens kommer efter några dagars nykterhet. Den sjuke är ofta mycket orolig, vet inte var han är och har synhallucinationer som upplevs mycket verkliga. Delirium är påfrestande för hjärtat. Utan behandling på sjukhus är dödsrisken stor.

Sammanfattningsvis
bör betonas att det är mängden alkohol d v s den belastning man utsätter kroppen för som är avgörande för skadornas omfattning. Man kan mycket väl dricka mycket och utveckla svåra alkoholskador utan att dricka sig berusad. Att övergå från starksprit till vin eller öl skyddar inte på minsta sätt mot alkoholskador. Vidare bör påminnas om att skador som redan uppstått ofta går tillbaka vid varaktig nykterhet.

F örvisso upplever den med amfetamin berusade människan lycka, energi och omnipotens. Hon är klarvaken, rastlös och infallsrik. Det torde heller inte vara någon överdrift att tillstå att dylika preparat kunna vara gångbara i engångssituationer där förväntad fysisk extrembelastning är att vänta, eller för enstaka medicinska ändamål. Sett i ljuset av det desto vanligare missbruket är amfetamin ändå en farlig kemikalie som lätt störtar den olycklige i psykisk och fysisk upplösning. Till de mer långsiktiga konsekvenserna kunna hänföras muntorrhet med karies och tandproblem, förföljelsemani, undernäring och bristsjukdomar, depression, sociala komplikationer, skador på lever och njurar, magproblem samt huvudvärk. Den amfetaminpåverkade löper likaledes många akuta risker till följd av sin psykiska instabilitet, sin hämningslöshet och upplevda osårbarhet, vartill även kommer risken för fysiomedicinska överreaktioner eller stroke

   Amfetaminets Historia

A mfetamin är ett kemiskt, i grunden strukturbeskrivande namn på ett syntetiskt preparat. Drogen amfetamin framställdes för första gången 1920 och vann spridning efter att 1932 ha introducerats på den amerikanska marknaden i form av tabletter och inhalationsvätska, då ursprungligen mot snuva och luftrörsbesvär. Först efter ett par år på marknaden kommo dess uppiggande och sinnesförhöjande effekter, vilket är vad som idag närmast förknippas med amfetamin, att i egentlig mening uppmärksammas. Marknaden för amfetamin kommo nu att förestavas av drömmen om outtröttlighet under ett större del av dygnets timmar. Även amfetaminets hungernedsättande effekter voro eftersträvade varför preparatet förordnades mot fetma. I Sverige salufördes amfetamin under beteckningar som Fenedrin jämte Sympametin. Reklamen gjorde till och med gällande att amfetaminet skulle verka förhöjande, ej blott på den fysiska men tillika på den psykiska, intellektuella förmågan. Medan i fysiskt hänseende förvisso en temporär uppstramning kan erhållas genom intag av amfetamin, utebliva emellertid varje egentlig intellektuell nyttoeffekt för den normalaktive, nytre individen. På senare tid har man visserligen åter kommit att tillämpa starkt reducerad amfetaminbehandling såsom motmedel mot hyperaktivitet och koncentrationsstörningar, m.a.o DAMP, hos barn, men detta gäller alltså förment onormal hyperaktivitet. Liknande, synbara motstridigheter i verkningssätten äro, bisides sagt, att återfinna även för andra droger, ehuru vanligare än med avseende på dos, med avseende på brukarens förväntningar, initiala sinnesstämning eller liknande. Vad beträffande amfetaminets historia skärptes lagstiftningen rörande dess förskrivning, först från att ha medgivit receptfri hantering till att belägga amfetamin med recepttvång, varefter det såsmåningom stämplades med narkotikatecken (änskönt preparatet inte är ett narkotikum). 1968 genomfördes en ytterligare skärpning därigenom med endast ett fåtal undantag, all försäljning av amfetamin kommo att kriminaliseras

   Fysiologiska Effekter

A mfetamin verkar som ett klassiskt centralstimulantia med effekter vilka stå i någon paritet till dem av adrenalin och efedrin. Härav dess påverkan på andningsmekanismerna. Härav dess inflytanden över ämnesomsättningen och vakenhetsgraden. Hjärtfrekvensen och syreupptaget stegras, dock utan att i första hand det upptagna syret komma hjärnan till del. Pupillerna vidgas och blodtrycket skjuter i höjden, vilken senare fysiska reaktion undantagsvis kan leda till hjärninfarkter. Den påverkade kan uppleva en påverkan på kroppens temperaturreglering med svettningar, vidare ävenledes darrningar och ryckningar. Ruset varar i 4- 12 timmar. Denna rusets bredare fördelning över tiden är också vad som huvudsak skiljer amfetaminruset från kokainruset. Alltefter det att kroppen anpassar sig till amfetaminet utvecklas tolerans, varför successivt högre doser måste tillföras för att missbrukaren skall erhålla en viss effekt. Till slut tillgripes benäget åtgärden att injicera lösningar av amfetamin direkt in i blodbanorna. Ruset i åtföljd härpå kan sägas vara jämförbart med kokainruset. I likhet med tillvänjningsmekanismen för kokain är en merpart av amfetaminmissbrukarens beroende av psykiskt slag. Inga oöverkomliga abstinensbesvär äro således förbundna med ett avbrutet, oralväga missbruk. Vad som snarare ter sig oöverkomligt är att undertrycka minnet av drogens välsignelse. Dessutom går kroppens kemi då amfetamin tillföres, på högvarv, och dess förråd av signalsubstanser förbrännas snabbt. Efteråt återstår att uthärda en "backlash" där kroppens tillgångar temporärt äro uttömda.

Vad är psykisk misshandel?

Psykisk misshandel är återkommande dåligt bemötande i syfte att dominera, kontrollera, kränka, förödmjuka den man utsätter. Psykisk misshandel är skadligt för den utsattas psykiska och fysiska hälsa och skadar självkänslan allvarligt och på lång sikt.

Psykisk misshandel är en form av psykisk och känslomässig tortyr. Vissa av teknikerna känns igen från tortyrfängelser runt om i världen, t.ex att växla mellan värme och våld, hot att skada den utsattes närmaste, flera timmars förhör med absurda anklagelser, presentera lögner för att manipulera fram vissa svar och "erkännanden", vredesutbrott, nedsättande tillmälen. Det är en form av hjärntvätt och har aldrig någonting med kärlek att göra.

Psykisk misshandel är det första steget till fysisk misshandel. Nästa steg kan bli att slå på föremål eller att de verbala angreppen börjar förekomma inför andra människor innan misshandlaren slutligen attackerar sin partner fysiskt. Den psykiska misshandeln fortgår sedan parallellt med den fysiska misshandeln. Det finns också misshandlare som enbart misshandlar psykiskt.

Psykisk misshandel skadar den utsattes självkänsla och självtillit allvarligt. På sikt kommer den utsatta att tvivla på sitt omdöme och till och med sitt människovärde. Att förlora sitt jag är att bli bestulen på det viktigaste en människa har.

Psykisk misshandel skadar din hälsa allvarligt. Att leva under den stress det innebär att ha en vardag fylld med kränkningar och otrygghet orsakar en hälsofarlig stress. Det kan ge fysiska symtom som högt blodtryck, magsår, huvudvärk, muskelvärk, mag-tarmproblem. Det kan också orsaka psykisk ohälsa som depression, panikångest, sömnrubbingar, ätstörningar och självmordstankar.

Det starka band som ibland skapas mellan parterna i ett misshandelsförhållande är ingen kärlek utan en bindning som beror på känslomässigt beroende. Den utsatta blir alltmer beroende med tiden då hennes självkänsla minskar.