Man sitter här o blogg kommer en efter en... jag märker något jag bara måste fråga er andra bloggare. Har befolkingen drabbats av fett rädsla eller va fan e det man läser?? En massa bloggar om va som inte går o äta... man kan ju bli fet!!! Döööhhh.... tror fan en mullig lever lyckligare. Jag e själv smal men jag vill fan inte överdriva det o göra mig till skelett!!!!!!!! Det e fan inte snyggt med utstickandes benknoter. Förlåt men säger va jag tycker o e fan inte rädd för det. Fan sluta överdriv o ät er mätta för helvete.

Varför försöka hålla sig så mogen, nästan så man framstår som äldre än man e? Ut med er o hoppa upp på en gunga... man känner hur barnet i en kommer tillbaka igen. Kan lova att vi skrattat!!! Hade parken varit större o innehållt mer saker så kan jag lova er....jag hade fan "lekt". Varför vara övermogen i förtid? Man blir inte yngre så va fan inte göra det man kan så länge man kan det. Våran dotter älskade det!!!!!!!

Käkat middag o vi bordet delar vi våra ideer... Vi har funderat o funderat på va vi ska sattsa på o nu kom vi på det!! Vi ska öppna en klä affär här. Jag vet att det kommer att funka för här finns det ingen. Så nu börjar letandet efter grejer o lokal det har vi redan en så det löser sig det med.

Jag vet efter flera års erfarenhet!

Ja jag tänker inte dölja det. Det va en jobbig pers men även full av upplevelser som jag e glad över. Att ha sin väska , det va ens hem... många nätter överallt o ingenstans. Vissa nätter va värmen i en trappa o vissa nätter va fulla av öl på en parkbänk. Vissa nätter frös man o andra inte. Att kunna dra omkring utan något bindande ställe... jag gillade det men det hade sina dagar jag hatade det o bara ville ha ett hem igen, ett eget ställe. Man träffa på så mycket folk man annars inte skulle o de alla har sin plats hos mig. Så härliga människor, så många livs öden. Man hjälpte varann så gott man kunde. En del nätter kunde jag bara sitta o lyssna på någon som delade med sig av sin mening om livet. Det kändes som en helt annan värld o jag kan säga att det va det. Om nu någon läser o undrar hur jag hamnade där... jag ska vara ärlig, det va något jag valde. Jag e en sån människa som vill veta hur det e för vissa människor ute på våra gater. Där fick jag all erfarenhet av det livet, baksidor o glädjen. Jag fattar inte hur den (normala) människan kan göra narr av de folk i den sittsen. Många av dem kanske inte gjorde det valet som jag gjorde. Hörde många som pratade ner dem TILL MIG! Stopp stopp... lugna ner sig lite nu va... vad va det nyss jag hörde? Istället för o dömma, intressera er istället. De e inte smittade av någon farlig sjuka som smittar om man pratar med dem! Deras liv är mer intressant än det vanliga svensson livet om jag får säga det. Det e en kamp men ... ja jag kan inte förklara det. De alla är en unik person o jag måste säga att jag beundrar dem. För en som aldrig levt det livet borde det vara förbud att uttala sig på det sätt mång gör om dem o deras situvationer. Jaja , skaka du på huvudet om du vill det! jag bryr mig inte.

Uttala dig inte om något du inte har erfarenhet av, det som går att läsa i tidningen gör inte att du vet allt du borde.

för er som kommenterat!!!! Denna människa lider av förföljesjukan eller nått för han lämnar en inte ifred. Säger man ifrån så gör han livet för en pisst med massa skit o går på de i ens närhet. Han e inte bara en vanlig bloggläsare utan en livsgjädjesugar parasit!!!! Känt honom ett par år o jag vet nu hur han e!!! Önskar att jag aldrig lärt känna den människan.

Kramen