Idag har vi varit ute en sväng, kollat runt lite. Fick se en del tomma hus o kom på iden att hitta deras ägare. Kolla om de vill hyra ut till mig o min lilla familj. Så trött på lägenhet! Svårt när inte ens en del grannar vet vem som äger det. Ger mig inte för innan sommarns slut så ska vi ha ett! Gäller o vara bestämd  haha..

Så över till något helt annat då... något som ger mig en äckelkänsla ! Jag har funderat ett tag på vart en del av mina kläder tagit vägen men nu vet jag det. Skrev ju igår att jag skulle gå till grannen ett par trappor från i huset o höra om hon hade en cigg. Sagt o gjort så gjorde jag det. Denna människa e hur ska man kalla det??? Säregen!! Hon öppnade i tröja o troser... kan säga att det va en skräckupplevelse. MINA TROSER!!!! Mina små string. Hon hade de på sig! Hmm oki... Mina mini trekanter som gubben kallar de i nät, de va som o se någon med string bakifrån ungefär. Hon e ganska mycket större än mig kan jag tillägga med. Hon berättade stolt att hon hittat de i källaren , jag har visst tappat lite när jag e nere i tvätten. Inte nog med det så har hon tagit med sig en strumpa som hon använder ihop med en från sina egna. Kanske skulle ta o gå till henne med den andra som ligger här hemma?  Oki jag kan ta att folk e som de e men att hitta ett par trosor o använda de. Bara tanken gör mig illa mående! Så nu vet jag vart mina kläder tar vägen o jag kan säga har de hamnat där, ja då kan de stanna där!!!

Läste mitt eget inlägg om händelsen, då slog det mig att det va nu den här tiden jag kom ut från häktet. Idag har alla känslor kring det kommit tillbaka. Smärtan.. Saknaden o den totala maktlöshet jag kände. Den ilska jag kände för de som va med o sket totalt i viket, den som sa att låt han gå.. TÄNK PÅ DIN GUBBE ISTÄLLET. Tänk på din gubbe istället ??? Hur fan kunde han ens säga de orden? Han som visste va den människan gjorde mot mig. (dagligen när han va ute) Ilskan över deras lögner o förnekelse av min vän. Hur kan folk bara skita i vad som händer med en skadad människa? Fan nu kommer tårarna , ögonen bränner... hatet inom mig bubblar upp igen. Den människa som drog mig undan när jag ville fram o säga som det va, allt som hände. De som satt häktade med mig som ljög o satte mig i skiten nästan så att jag blev dömd för mord på min egna vän. De som jag hjälpte ur skiten satte mig värre i det. Smärtan värker i mig. Idag pratar de med mig som inget har hänt men sen den dagen litar jag inte på dem mer igen. Tänk då att en av dem va min egna bror. Hans svar på allt när jag tagit upp det efter e bara - va fan skulle jag göra då eller? Ville ju bara ut från skiten!! Skit i det nu han e borta o det va väll lika bra det eller. Lika bra det? Jag älskade den människan som vän men ni alla svek oss o hade planerat hur han skulle försvinna , allt för mitt idiot ex!  Kanske inte att det skulle driva honom till det han gjorde men hade ni tänk så hade ni med kunnat förstå att han skulle välja det för att skona mig från allt skit. Han kunde o ville inte lämna mig så det va hans enda sätt. Årena har gått nu men i mig e händelsen lika färsk som det vore gårdagen. Den känslan jag fick, det jag fick se, hans ögon ser jag än framför mig. Ångesten över att hans liv fick det bisarra slut det fick, tack vare saker kring mig. Det han inte orkade höra o se längre. Att få en människa o tro att om han försvinner så blir livet bra för mig igen! Det var en del av de ord han fick höra från det jävla samtalet innan han valde kniven. Jag blir tokig när jag tänker på allt men nu känner jag att jag måste ta tag i allt i mig om det. Jag är inte redo men jag vet att jag kommer aldrig att bli det heller. Kan man bli det? Nu orkar jag inte skriva mer om det.. vill bara gråta o ta mig ett glas vin. Snabb tröst för tillfället!

Några ha komenterat o sagt att jag inte skriver så mycke om mig själv så här kommer något av det värsta ur mitt liv.   Tryckt över bröstet kommer bara jag tänker på det.

Det va en dag som alla andra, öl o glada i håget, små kyligt men ändå sol. Vi knatade gatan upp , du , jag o hunden (affe). En rottis som jag va hundvakt åt där ett tag. Han va lite busig o de tyckte jag om de lilla livet för. Hade en känsla i hela kroppen att något va fel någonstans men som alltid så slog jag bort de. Vi gick arm i arm o jag va lycklig trotts livets mörker. (den misär jag levde i) Kändes som jag hade min vän för livet med mig, med dig kunde jag prata om allt. Vi talade om drömmar o livet, de vi gått igenom o hur vi skulle komma vidare. Vi försökte stötta varann så gott de gick . Vi båda bar på mycke. Vi danssade, skrattade gatorna upp. Pratade som alltid om morgon dagen. För då visste vi inte att för en av oss kom den dagen aldrig. Vem tänker så eller? Vi kom fram till brollans ställe o du gick fram o tebax, nervösiteten sydes på långa vägar. Vad va det du kände? Vi kom in o upp, satte oss ner o pratade. Jag fick utskällning för killen jag då hade satt på kåken o fick inte tag på mig. Va fan... e det inte mitt val om jag orkar med de samtalen eller inte! Antagligen inte. De hade ringt oss bett oss komma , det va viktigt som det så fint hette. Nu när jag ser tillbaka på det så hade det viktigaste varit o stanna nere i lägenheten istället.  Inte gått dit över huvudtaget! Du va väldigt dårlig psykiskt o de visste vi alla om , du visade det o med mig pratade du öppet om det. Alla visste dina svagheter o just då va jag den. Du fann en mening med livet när du lärde känna mig. Att det fanns någon som lyssnade på dig när du behövde väntilera saker. Telefonen ringde. Det var killen bror som med ringde för att tjata hål i skallen på mig. Hur dårligt han på kåken mådde, jag borde bry mig mer om det än den nya vännen som de kallade han. Rösten hördes över hela rummet.... kunde inte sänka högtalaren. Din nervösitet blev värre o jag kunde se dina tårar tryckandes, din blick som sa något jag aldrig tidigare sett. Kunde inte läsa den. Annars kunde vi förstå varann bara genom att titta på varann. Hela jag kände hur allt börja röra ihop sig. Han i luren o dina ögon, alla de miljoner tankar som for genom skallen.( Under loppet på bara några minuter.) Kände en stark rädsla men va fan va den?

brollan försvann, stängde in sig på toaletten. Ur telen for de förnedrande orden, riktat till dig. Kan inte ens förklara allt i denna händelse. Min vänn försvann ut i köket o allt som innan hördes så väl drunknade i de smärtfyllda skriket. Hur jag la på minns jag inte. Bara det jag mötte när jag väl kom på benen, allt gick så fort. Där stog du med blodig tröja, gråtande o din hand försökte stryka mitt ansikte, dina ögons förlåt... jag ryggade tillbaka! Va fan hade hänt? Chocken.... Du försvann ut. Jag skrek men ingen djävel brydde sig. Tillslut hittade jag skorna o sprang efter, även brollans tjej. Jag va tvungen att hitta dig o svårt va det inte. Möttes av en syn som slet sönder hela mig. Ambulans personal stoppade mig på vägen ut från porten. DET LIGGER EN DÖD MAN HÄR UTE SÅ NI FÅR TYVÄRR INTE GÅ LÄNGRE. En död man??? Jag såg dina skor som stack ut under filten. Jag ville skrika , springa till dig. Hålla om dig , vara hos dig. Du skulle aldrig mera vara ensam hade jag lovat dig. Nu låg du där o ensam mött döden. De frågade om vi kände dig o jag hann inte svara utan hörde hennes mun säga nej. Jag kunde inte tala men mitt inre skrek. Jag känner honom , han e min bästa vän. Hon drog mig undan , jag grät. Än en gång hade folk förnekat dig. Chockad sen minns jag inte mer än att de i lägenheten börja prata ihop sig, jag tuppade bakom soffan längst in i rummet. Sen vaknade jag av en polis som talade till mig. Det va sant. Du va död o borta o jag kunde inte få dig åter. Man blev häktad misstänkt för mord en månad. Fick inte o kunde inte sörja. Även det togs ifrån mig på samma grymma sätt.(fulla restruktioner) Köket hade varit blodigt men några hade städat det. Jag o den andra tjejen sas det men det minns jag inte. Kniven du satte i ditt egna hjärta satt diskad i disken. Du orkade inte mer, du tog ditt liv. Du kände att något skulle bli fel . Varför i helvete gick jag dit den kvällen med dig????

Saknar dig som fan... det fanns bara en av dig o jag får dig aldrig åter. Önskar o tänker tillbaka allt för en stund med dig än men du e borta o med dig en stor del av mig.

E  det så här man ska känna det?? Kanske ....   ... ett litet ord o man saknar viss betydelse av hur man kan behandla andra människor, vad som e oki o inte. Det ska diskuteras o plockas ner i minsta detalj annars så e det tystnaden som gäller. Man kan ju tiga ner en annan människa lätt. E det så jävla fel o ha en egen talan om hur man känner det? Antagligen... Tycker jag så .... ja då tycker han så o jag gör allt så jävla mycke värre. Att säga att han får mig känna mig som en främling i vårat eget hem, ja då gör jag det med men sen har han aldrig sagt det. Vårat förhållande ska visst vara uppbyggt på fullt av regler... va fan e detta eller? Förälder e han ändå o behöver inte va det till mig med. En sak kan inte gälla mig o inte honom... rätt... men om saken han stör sig på e något han gör strax efter.. hmm... Var e då detta med lika villkor?

E bara så jävla trött på saker just nu. Dessa jävla diskutioner som alltid e så popelärt, som jag senare får höra att det e jag som drog upp det. Kan man inte erkänna sina egna brister o fel eller e det signaler som jag borde stanna upp o se över det lite?? Blir fan vilsen i mig själv på skiten.

Vilken morgon... Städat lite... de ringde från psyk o utredningen har kommit längre. 23.dje ska jag få träffa läkare för mediciner mm.  De ändrade om sina bokade tider o fixade till det så jag får hjälp tidigare. Känns så mycket lugnare nu. den medicin jag har hjälper ju (som jag skrivit tidigare) inte så mycke längre. Varför proppa i sig piller som inte ens hjälper så de sista dagarna så har de fått ligga på hyllan, där ligger de bra tycker jag. Gör lika mycke nytta där som i kroppen.  .... Typiskt nu ringde anette som jag har samtal med så dog mobilen.. Nu kan jag inte nå henne. hahaha... Så jävla typiskt när man behöver det.

Rull , rull...

Blev inget städa av... va tvungen att göra rent akvariet.   bara det tog en evighet . Hade köpt nya fiskar men utav dem e det bara en kvar, resten låg i växterna döda... fy fan va vidrigt. Hade fått jävla brunalger i skiten. Lite chockad blev jag med. Någon hade lagt ägg på glaset , kapfisken vaktade MEN det kan inte stämma alls i va jag vet gällade deras beteende.   Fattar inget men det e väll inte meningen! Ja nu e det iallafall rent o fint igen. Sitter här o tagit ett glas vin, strax blir det lite nattematen , paj. Gött!!!

En paj senare... nu har vi bestämt... den 27.de blir det åka till danmark!!! Fan jag hoppas det ska bli kul o åka dit. vet inte riktigt va vi ska göra men vi ska till graven o runt lite.   Vi åker över på natten o lillan ska med. Får se hur de går med det. Hoppas hon kan sova ändå utan sängen. Lite orolig e man allt för det. Ne nu ska man in o blaska av sig o sen blir det ett glas vin till o lite mys förhoppingsvis... äntligen!!! hahaha..   

Nu sitter man här hemma , ska srax fortsätta städningen. Varit över till morsan o farsan på middag , så jävla gott..... Syrran hade kockat   Har städat hela köket, skåp väggar ja allt du kan tänka dig. Gjorde slut på nästan 2 flaskor rengörningsmedel   Det kan man kalla ett rent kök! Då undrar jag bara hur många flaskor jag ska göra mig av med på resten av lägenheten.

haha...

                    Lillan gungade för första gången o sprang runt själv ute. Va härligt o se, passade på när vädret tillät ..... Varenda minut o se henne leka ut va värt. Hon har blivit så stor!!!!! Mammas lilla tjej...