Grattis min son.... 10 år idag!!!

Mamma älskar dig...

Saknar dig nått så grymt.

japp då va det kväll då.... Sitter o tänker, i morgon blir min saknade son 10 år. Har sån jävla ångest... JAG HAR GLÖMT O SKICKA KORT!! Fan fan fan fan 

Hur fan kan jag glömma det? Blir så jävla arg på mig själv!!!! Skit... Ja ja jag får skicka ett senare men hur kul e det då . FÖRLÅT MIN POJKE!!! jaha o här sitter vi i mörkret med våra datorer , har nyss kollat på spårlöst o arn. Gubben spelar o jag skriver!  Har nog gått o blivit beroende av bloggen haha... Ingen har visst vågat kommentera mitt förra inlägg om det jag skrivit.   Trodde bättre! Jag vet fan inte ens vad jag ska skriva men skriva vill jag. Skallen hänger inte riktigt med o jag känner mig konstig, ångest attack på g eller sjukan som gubben har haft..... Hjälp!! Jag vill inte... hellre ångest fall man fick välja. Hur kan jag vilja det?? Jo det e lätt.... vill inte springa på toa o spy o annat. VIDRIGT JU!  VILL INTE BO PÅ TOA. jaha nu har jag klagat lite o va ska man skriva nu då?? Inget just nu... orkar inte ... Så besviken på mig själv!!!

Nu har vi varit iväg .... Gick lite tidigare o passade på att gunga lillan lite innan. Nu ligger hon o sover helt slut, lekt hela dagen o missat middags luren (tar den nu istället)  Jävlar va varmt vi har det i vardagsrummet, den jäkla solen (ska inte klaga) ligger på hela dagarna här!! Blir till o fixa till balkongen med mattor , bord o stolar o kanske lte växter. Sätta upp lite nät för katterna så de inte smiter över till grannen. Sen e det bara o ha den öppen på dagarna. Hittat ett passande bord på jysk, inte blodigt pris heller 400.   

  lillans avtryck! Visst vart det sött???  Ska spraya det i guld o sätta in det i ramar sen när de e klart.  Minne för livet !!

Idag käns det som allt e bättre , känner inte av ångesten så mycke o fan det e sol. Snart ska vi iväg o göra fotavtryck med lillan. Det ska bli kul o se! Gubben mår bättre idag med, bra det. Hoppas det e på väg åt de rätta hållet. Lånat ut bilen till syrrans gubbe, han skulle på möten så någon biltur blir det ju inte än iallafall.   Väntar på svar om ett hus med, hoppas de ringer o säger att vi får det. Kram på er !!!! (skriver mer sen)

ja det kom jag på att jag inte berättat om så mycke. Inte ens för min egen syster men hon följer min blogg troget så här kommer sanningen.

Första som sattes i kroppen på mig va när jag va på lyset, då orkade jag inte ens bry mig om jag ska vara ärlig. Såg blodsvaret o kände hur allt i skallen, alla glada minnen drog förbi... då kom kicken! Skulle ljuga om jag sa att det inte va som pundarna säger, helt otrolig! Jag förstår va de strävar efter, att hoppet efter den känslan ska komma igen. ...(tyvärr såkommer den aldrig igen) det va första känslan av det. Sen kom pratandet o jag kunde inte fan få stopp på det haha.. hörde mig själv prata om fan allt , så mycke så jag tröttnade på o höra min egen röst. Den blev jobbig , störande o fan jag pratade öppet om saker jag inte ens ville. Kan säga att den gången va en erfarenhet o kicken va något utöver det vanliga i livet. Tyvärr så stannade det inte där...

Sen kom det under tvånget o allt de som man kände posetivt den första gången försvann . Inget kändes bra, detta jävla pratandet, detta jävla insnöandet o dessa jävla spänningarna. Kunde fan inte ens pissa av skiten, kunde ju sitta hur länge som hellst typ för inget. Ja jag vet att det kanske inte e så intresant men så va det. Det jäva blodsvaret... dödade del för del av mig. Känslan av det i kroppen som satte igång värsta ångesten. Allt jobbiga som dök upp i tankarna o man kunde inte stänga av det.  Man blev fast i den värsta del av det man kunde. Den delen man inte vill till , det nedåt! De blåa armarna som va svullna o såg för jävliga ut . Att se sig själv i spegeln o hata den man såg framför sig.

Han gjorde mot min vilja min kropp beroende. Kunde inte sova trotts man ville! Alla skakningar o alla tankar som for i en. Tröttheten... Alla de gånger han inte kunde få svar från de vanliga ställena då han satte det fel , i kroppspullsådern. Hela kroppen la av o krampade, kallsvettningar o resor med ambulansen. Jag kan säga att det blev det värsta jag visste, ville inte ha det , ville inte bli beroende. Att inte kunna säga nej.... hoppas ingen av er som läser kommenterar o känner igen det jag beskriver för jag hoppas att ingen annan ska behövt gått igenom det man gjort. Värsta mardrömmen av de alla. Vilja säga nej men mist makten över det, man fick det i sig trotts man inte ville . Ångesten över det man blev av det.

Vi ska starta ett aktiebolag....

Men mer om det skriver jag en annan dag   Klättrar uppåt!!!

Jaha ... så vad kan man säga om idag då?? Lillan har varit med mormor mestadels av dagen medans vi har legat som 2 sillar, gubben i sängen o jag på soffan. haha.. Det har varit rätt skönt o bara få ligga! Pysslat om gubben lite men det e ju som det ska va. Skallebangen e kvar men det har inte blivit värre o tacka fan för det. Nu sitter vi här med våra datorer o lillan ligger breve på soffan o sover så sött. Kl 12 i natt ska vi ut o åka, köra brollan som ska till en mack en par mil ifrån o handla ... antar att det e snus o cigg o cola som alltid när hans pengar kommer.  haha... vissa e så förutsägbara! ler.. Annars så vad händer ??? jo vi flyttade om lite i vardagsrummet igår

Så vad tycks??? ser lite tomt ut med jag lovar att ser man hela rummet så e det inte det. Det finns matta under bordet med men syns inte hahahah. Lillan kom med på bilden med, i fulla lekartagen. På tal om lillan så ska vi med henne i morgon till ett ställe här o göra fotavtryck. Så gulligt det kommer att bli , hennes små knubbfötter  Fan va jsg älskar det lilla livet. Nja ... det va det... skriver väll igen lite senare ( ca 5 min) haha vem vet.

Gubben springer o spyr!!!! Stackarn ...

O jag känner paniken komma, jag vill inte. Min skalle dunkar o jag hoppas det stannar där men den risken e ju liten. Jag vill inte det e så jävla äckligt!

Vi skickade lillan ut med mormor i hopp om att det inte tar henne, det skulle jag inte klara. Kan inte se henne dårlig! Än så har jag sluppit det men .....vem vet hur länge till hon klara att hålla dessa jävla baktrier ifrån sig. Någon dag så måste hon ju iallafall bli förkyld.

Här ligger vi på sängen, gubben halv sover o jag med datan. De måste se ut det! haha... Skulle tvättat idag men det blir inget med det. Bär över en del till min morsa i kväll så skulle hon ta det. Tack mamma!!!! Det blir bara för mycke att ta hand om allt själv just nu. Ne nu skajag ut med hundarna så jag avrundar här

tjing!

Från 21 års ålder ... det blev som det blev. Man tänkte väll kanske inte så bra det tiden. Vem vet? Man borde ha brytit upp efter första men gjorde fan inget. E ju synd om killen!!!! Ung o dum om jag själv får säga vad jag tycker när jag ser tillbaka på allt som hänt under åren.   Sönderslaget ansikte, kränkningar, blåslagen kropp, knäckta reben mm, våldet trappades upp hela tiden.... Satte jag stop för det ... nej jag kunde inte. På något sätt så e jag arg på mig själv som hamnade fast i den skiten. På något sätt så vet jag hur det funkar o man gör inte alltid det man borde. Man liksom bara kan inte. Sluten totalt i sig själv o hoppas att det en dag löser sig. Man blir tillslut van med det livet o det e inte mycket som man själv sen tycker e värre än gången innan. Så här lät mina tankar dagligen: BLIR DET VÄRRE DÅ LÄMNAR JAG DIG, EN GÅNG TILL O JAG GÖR DET. Det blev ju det men man själv märkte det inte. Kändes som någon sjuk trygghet. Mötte man på någon som behandla en som man i allmänhet borde, ja då ryggade man tillbaka o blev misstänksam istället. Va e det för fel på den människan , va har han/hon i görningen? Alla tycktes se snett på en var man än gick o vad man än gjorde. Nu senare i livet så vet man va många som såg en tänkte o dett va inte alls som man då trodde. Man blir helt tvärt om utan att själv fatta att det händer. Min trygghet va det våldsamma , jag visste va som väntade, kände vibbarna o man tog det! Om någon idag frågar mig varför så fattar jag det inte själv utan de svar jag har e att man blev nog sjuk i ett sjukligt förhållande.   Det va kärlek som man hade blivit inprintad att tro det. Man tyckte inte synd om sig själv för alltid fann man saker hos sig själv som man intala sig att det va det, därför jag gjorde fel , jag borde inte sagt det eller gjort det! Det va mitt fel i slut änden i allt som skedde. Känns idag när man ser tillbaka på det o inser hur "sjuk" man varit. Alla de gånger polisen dök upp för grannar ringt om misshandel... ne jag ville ingen anmälan göra, låt ig va ifred. Låt mig bara va o skit i mitt liv så blir det snart bättre. Springa här o bara vara jobbiga o ställa till det. Hjälpen fanns alltid så nära men man va för blind för att se det. Hjälpen va det hotfulla , inget annat. Som man kan få till det.. suck  Man smälter in i det som e ens liv... där e man den man e. Idag tänker jag massor på vad jag i dagsläget skulle gjort om det vore då istället. Som jag e idag skulle jag aldrig i helvete ta det! Tänk om man kunde resa tillbaka i tiden o skaka vett i sig själv. Hade inte suttit som man gör idag men ur allt dårliga kommer även det bra. Mycke jag lärt mig om det livet o mig själv har man användning av i mycke. Kanske ni skakar på skallen o tänker : hur funkr människa eller? Ja ni... den som ändå visste. Allt skit har gjort mig till den jag e o jag skulle inte byta ut mitt liv för någonting i dagsläget.