qdela

Senaste inläggen

Av Cicci Andersson - 6 juli 2010 15:48

klickade ju in på bew.nu. tänkte att oki... kan man göra mer där så varför inte??? När jag väl fixat en ... ja då fattar jag inget hahaha... typiskt mig det! 20 av mina senaste inlägg här ska flyttas dit , hade gärna velat flytta hela bloggen men vem vet kanske va tur att man inte gjorde det. Det som är bra med den sidan är att man får förbannat bra hjälp från kundsevice... det diggar jag!!! De är snabba på att svara så varför tar ni inte o testar det med???

ANNONS
Av Cicci Andersson - 6 juli 2010 11:52

Detta måste man ha i tankarna!

Kom o tänka på en händelse... jag ska berätta den för er men utan namn på personer.

Ni som läst min blogg vet vilket liv jag haft o vad jag gått igenom.... jag känner med dem som lever i det eller går igenom typ av samma eller liknande saker!


En dag satt jag utanför affären där jag bodde o en liten bit ifrån mig stod 2 vuxna män kring 50-års åldern.. talade o slängde med armarna.. antog att det gick ganska hett till. Ville inte va den som lyssnade trotts att det hördes väl men tillslut så kunde jag inte undgå det. Den ene mannen klagade över en bekant om hur han hela tiden pratar om sin dotter o hur han önskade han kunde hjälpa henne ur hennes problem. Denne man ett par meter ifrån mig klagade o sade högt att - hon får väll för fan skylla sig själv som valde det livet, förvånar mig inte om hon knarkar hon med o sen dra ner sin egen far i skiten. Åhh.. herre gud tänkte jag ... kan man inte tala lägre om andras problem om man nu måste göra det. Om det nu är så illa tvunget! Han gick på ... Stackars hennes pappa ... men ändå vilken idiot han är. Vore det min dotter så skulle jag vända henne ryggen! - Hon sitter där med den där jävla knarkaren o hon verkar trivas med det o blåslagen dagligen men men inte fan väljer hon att lämna honom inte! Hon gillar nog det!

Jag hade hört nog... kastade ciggen , gick fram o frågade om han inte skulle skriva om deras liv i tidningen så alla fick ta del . Han tittade snopet.. inget svar.. jag va taggad o ursinnig på hans känslokalla snack . Frågade om han visste hur det e o leva i det livet. Han svarade - För fan man kan väll lämna skiten om man nu vill det! Jag frågade om han visste va medberoende betydde. Nej!!! Ne men ta dig en titt på vad det är o passa på o läs lite kvinnor i ett våldsamt förhållande , det kanske kan få dig o fatta lite bättre tills nästa gång du ska prata högt om saker du inte känner till. Jag gick... Jag flyttade... Glömde nästan av händelsen men den finns allt med. Flyttade tillbaka igen efter ett par år o en dag på samma ställe mötte jag denne mannen. Han gick med sänkt blick o systemkasse i näven. Han stannade o talade lite .. Frågade alla frågor som folk gör när de hört saker men inte sett en på länge! Hörde att du flyttat.. tillbaka igen? hade du det bra? Vad gör du nu för tiden? Jag frågade det samma o han suckade o skakade på huvudet... Min fru har druckit dagligen i dessa år o  äh fan .. jobbigt är det! Han kunde inte lämna henne .... Han kunde inte göra mer än o finnas där!! Han hade slutat på jobbet för o vara där!!!

Sen kom något jag inte förväntat mig.... Då efter flera år hade han kollat upp det jag sa till honom den gången om medberoende mm o han kände att det va exakt det han är. Han ville söka hjälp o tackade mig för att jag en gång hade gått på honom så hårt som jag då gjorde.. det hade fastnat i skallen! Jag önskade honom lycka till . Hoppas att de tog sig ur det!

Man ska aldrig tala för mycke när man inte vet va det e man ger sig in på o talar om det som det vore världens lättaste. Man vet aldrig när man själv hamnar där

ANNONS
Av Cicci Andersson - 6 juli 2010 09:58

Alla har vi någon typ av spöken!! Jag talar inte om vita flygande saker för de finns inte men andra typer. Tex om nätterna!! Varje natt spökar det för mig... de döda kommer tillbaka till mig i mina drömmar. Allt är så verkligt!! Känner av det i hela kroppen.... andningen... hjärtklappningar... ja självklar är det drömmar som spökar.   upplever mitt liv om o om igen... händelser... hör röster... känner närvaron på nytt. Inte ens efter döden lämnar de en. Ibland är det så verkliga så hela min dag efter är helt förstörd tack vare drömmen... Ångesten... Att inte kunna äta , orkar inte med de dagliga sysslorna, vill bara krypa in i sig själv! det sägs vara ett sätt för människan att bearbeta (iallafall ett sätt av dem) .. men frågan är hur länge man ska klara av dessa saker. Att inte kunna sova ... att man automatiskt håller sig vaken eller i ett typ av vakensovande för att slippa skiten i sömnen. Somnar man så kommer det , vaknar man så e nattens sömn borta annars så drömmer man om o om igen! drömma så intensivt så man känner ömhet i kroppen efter våldet man utstog där!Hur fan kommer det sig? Blir det så psykiskt så att kroppen reagerar som det hänt?  Drömma om hans pump i armen o jag mår som jag fått skiten i mig!!! Illamåendet... kan det inte ge sig?

Mina nätter är fulla av spöken.

 

Av Cicci Andersson - 5 juli 2010 23:39

Nej man e faktiskt inte det... har vetat det länge men ibland när allt kommer över en så känns det inte bättre. Det finns alltid någon/några där ute som känner till hur det e o levt det livet man innan gjorde. Många av oss kan säga att - jag vet hur det känns men det finns aldrig en enda som kan säga att de vet ens känslor kring händelsen men det känns förbannat bra o höra det orden! (inte för man e glad att andra tvingats gå igenom skiten men ni vet hur jag menar)  Man är inte längre någon annan från en helt annan planet. finns de som vet va det e man talar om... känner igen det... vet om smärtan... känslan av att tappa sig själv o vara ägd. Här sitter jag vid min dator ... mitt lilla " slänga det av mig ställe". Några läser o några kommenterar o dessa kommentarer ... om ni visste va de ibland betyder!

Antar att det finns de som vet det!

Tack till er som finns där ute o du som läser ta det till dig om du anser att du är en av dem... orkar inte skriva vilka... ni vet!

Att kämpa sig vidare efter är ta mig fan lika jobbigt som det va o ta sig ur det.

 

Av Cicci Andersson - 5 juli 2010 15:44

Allt jag vill är o komma vidare med min underbara gubbe o våran dotter... jag vill glömma personen vars namn börjar på P. Undrar bara varför ingen låter mig göra det? Alltid är det någon som drar upp honom på tal i min närhet! Börjar fundera på om ingen ser mig... HALLÅ JAG SITTER HÄR! Allt detta- kommer du ihåg när han gjorde det eller det eller de... jag vill inte minnas!!! Bara de delar av mig som försvann på den plågsamma vägen. Vill minnas hur jag kände o vad som hände med mig! Inte honom!!!!Vill hitta tillbaka till mig själv igen om jag nu ens kan det. 

Hans broder ringer mig, kommer o hälsar på ... det e oki men snälla prata inte om tiden från förr. När hans bror ringer mig så ryser hela jag... rösten!!! Den e exakt på pricken lik. Känns som det e han personligen som ringer. Han vill så gärna tala om sin broder med mig men vill jag tala om P? Ingen frågar , ingen tänker på det!! Alla maler på o jag känner hur mitt inre slits upp om o om igen. Kan ni bara inte sluta... breve mig sitter mannen jag vill leva med , skapa ett liv med men så länge alla drar upp mannen som förstörde hela mig... då kommer jag inte vidare... stannar liksom upp i mig själv!!!


Av Cicci Andersson - 5 juli 2010 14:36

 

hmmm... ja jo ni får det!!! Som vanligt för eran dårlig sida på kommentera när ni läser!

Av Cicci Andersson - 5 juli 2010 10:18

Detta är mina ord o tankar om MITT liv... säger inte att det e så för alla !

När man vaknade var man tillbaka i verkligheten... livet var den värsta plågan! Inte fan kunde man göra slut på det trotts alla försök. Inte visste man vart man skulle ta vägen eller göra mer än göra det som förväntades av en. Hålla käften , va som man SKULLE, se ut som va som passade för dagen, göra det ena o det andra äckliga för att hålla våldet från sig. Äckliga så menar jag.. tex tvätta blodiga pumpar, stå ut med va han gjorde, se saker man inte ville. säga saker man inte tyckte men skulle sägas ändå. Lura folk... se dem bli slagna o lurade till max! Ne fy fan.. Idag när jag ser tillbaka på det så undrar jag hur jag kunde bli så hjärntvättad av denne man. Att jag överlevde o  trotts alla försök o komma från livet. Inte så konstigt att man reagerar så stark som man gör nu för tiden. Smärta ... den enda smärta jag känner finns inom mig. Slå mig gör va fan som hellst .... känner inte av yttre våld längre. Kan bränna mig på kokande vatten, varma lampor mm utan att ens märka av det. Blockad på nått sätt kanske? Smärta för mig är inte något yttre... men såra mig o det känns som jag ska dö.. panikångesten!!! Minsta lilla känslo sårande o jag rasar både psykiskt o vikten med. Sjukt men så e det! Kan inte sluta fundera på vad polis o andra myndigheter tänkte på.... Alla anmälningar från bekanta o även från mig... inget hände. Jo ett tillfälle fick han besöksförbud som inte hjälpte ett skit. Jag va psykiskt nere o orkade inte med tomheten utan honom men borde det inte kommit så lång gällande brottsoffer så det vet att de som lever så inte vet något annat?! De ser inget annat liv. Mitt under tiden han hade besöksbörbud så kunde han skriva sig hos mig!!! Okey... borde det inte finnas med på deras datorer om hur läget e . När han adress väl va hos mig kunde jag inte komma från alls. Varje gång i ett sista försök o komma ur så fick jag bara svaret att han bor där! Ingen nyckel hadde han o varje gång jag låste dörren så tog han sig in med hjälp av stege upp till andra våningen o in genom rutan. Den gick o bryta upp rutan större skador på den. Ingen säkerhet alls!! Hur jag kände mig.... ja jag kände mig som nått som inte hade nått värde o han fick mig att tro det starkt. Kände mig tom... ensam... vem fan vet vad jag egentligen kände? Jag kunde tänka 1000 gånger om inte mer att nu får det va slut på det här....detta e inte livet men kom bara till tanken för sen kom funderingarna ... vad e livet ??? Detta är ju mitt liv! Jag drack o ingen kunde förstå mig ... alla levde som på en annan sida o alla gånger han tryckte i mig amfetamin som sänkte mig själv ännu längre. Sen fanns jag inte längre. Jag visste inte själv vem jag va eller var jag hörde hemma. Va jag den jag såg i spegeln? Varje smäll kändes som en smekning (låter sjukt jag vet) För mig va det kärlek. Dagar man inte knappt kunde gå , knäckta reben , stora blåmärken... De blev en vana. Jag som alla andra i den sittsen såg bara den fina delen av honom man inte såg allt för han va offret för denna jävla värld. Inte hans fel. Jag kunde hjälpa honom! Idag har det påverkat mig på ett sånt sätt att jag vill inte umgås med folk, tycker de bara e jobbiga. *Sitter hällst hemma med gubben o min dotter... min trygghet! Familjen kan jag umgås med men för mycket av dem blir med för mycke. Jag passar än inte in bland folk o känner mig som en utlänning måste göra i ett nytt land.. man e inte en av dem. Jag kan inte bli älskad .. va finns det o älska hos mig? Jag vet att jag är det men va ser tex gubben hos mig?

Jag vill kunna se med nya ögon o vi jobbar hårt på det!! Inte se på det sätt den andre printa i mig. Jag vill må bra o funka som andra!!


Av Cicci Andersson - 5 juli 2010 07:11

 

blääää.... vill bara krypa ner i säng igen!! Sitter här med barnpogram på i soffan o breve mig somnar lillan . Skulle vilja göra henne sälskap... haha! Va gött det vore..  Näsan e ta mig fan min värsta ovän just nu. Ne ska inte sitta här o klaga nu igen . Tar nog lillan in o somnar i sängen (om man nu gör det)

Skriver senare ögonen rinner o att vara uppe .... naaaeeeee.. tror inte det. Passar på medans jag kan sova lite extra.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

glitter

FRÅGA PÅ, FRÅGA MIG

Omröstning

va e det viktigaste för dig?
 familjen
 vänner
 du själv
 Killen
 Tjejen
 fånga dagen

Senaste inläggen

lämna gärna ett avtryck här

Marknadsför din blogg

Länkar

clock

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2011
>>>

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ qdela med Blogkeen
Följ qdela med Bloglovin'

bloggvärde

..


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se