Stor kärlek är att få känna sig trygg i känslan av att man är älskad för den man är. För många människor är detta drömmen om den stora kärleken. Stor kärlek för ofta tanken till passion och förälskelse, sällan till ett långvarigt och moget förhållande. Det är emellertid i det mogna förhållandet som den här känslan uppstår.

I det mogna förhållandet är relationen viktigare än det egna jaget. Det betyder att jag inte har några problem att låta våra gemensamma behov bli viktigare än mina egna. Jag tappar dock inte bort min egen person. Jag har lärt mig att kompromissa utan att känna mig som en förlorare och hittat balansen mellan oss två och mig själv. Man kan säga att man måste kunna tänka sig ett liv utan partner för att mobilisera den självständighet som krävs för att kunna ha en riktig nära relation.

Det mogna förhållandet är inte färdigt eller stillastående eller konfliktfritt, men nu kan man ha konflikter eftersom förhållandet tål motsättningar. Nu finns förmågan hos båda två att berätta sin historia och ta tag i sitt missnöje. Det är möjligt att framföra kritik utan att skapa en djup konflikt. Båda är medvetna om att man lever ett liv för sig själv och ett liv tillsammans och att man inte stänger in den andra i sitt liv.

Att komma så här långt i sitt förhållande kräver dock en hel del arbete. Olika par kan ha kommit olika långt och inom paret kan man ha kommit olika långt på olika områden. Det handlar om hur mycket man gått in i problemen och arbetat med sig själv.

Man kan ställa sig följande frågor för att analysera sin relation:

1. Hur ser era intressen ut? Och vilka sakfrågor brukar ni diskutera?
2. Hur väl har ni utvecklat era känslomässiga band till varandra?
3. Hur bra är ni på att använda era samspelsredskap?

Den centrala frågan är hur ni har förändrat er relation sedan ni träffades. Andra frågor att fundera över är: Vilka intressen har ni gemensamt idag? Hur ofta gör vi det vi gillar tillsammans? Känner vi att vi löst vissa problem eller har vi bara lagt problemen olösta bakom oss? Ältar vi fortfarande samma frågor som t.ex städning, sexliv, att en av oss alltid kommer för sent, eller hur vi ska uppfostra barnen?
Om ni kommer fram till att ni faktisk har jobbat er igenom de flesta av dessa problem och hittat lösningar på dessa, har ni kommit långt i er relation.

En annan stor fråga är hur det känslomässiga bandet ser ut. När det t.ex handlar om makt och följsamhet, så är det bra att kunna inta olika positioner beroende på vilken situation man möter, så båda kan inta bägge roller. Om däremot en av er känner sig underlägsen därför att den andra styr för mycket är detta negativt. Då gäller det att sätta ner foten och sätta en gräns. Det bör vara möjligt i ett moget förhållande.

Återföreningskärlek.

Återföreningskärlek är att älska sin partner för det man gemensamt gått igenom. Till skillnad från passionen när man är förälskad i vad man tror man kommer att få. När ni har arbetat med krockarna i era personligheter och kommit igenom den ibland svåra perioden, har ni båda gjort en själslig resa som leder till stor insikt om er själva. Det är en stark känsla av återföreningskärlek som kan vara lika överväldigande som passionen. Det innebär att ni nu båda fått en mer utvecklad och flexibel personlighet. Det som har hänt är att du nu har fått hjälp av din partners kritik att hitta andra sätt att hantera situationer där du tidigare låst dig. Samtidig har den som framfört kritiken också kommit till insikt om att partnern har en känslig punkt som leder till att han eller hon överreagerar. Det krävs stort mod och vilja att utvecklas på det här sättet, istället för att ge upp och ta den väg som för tillfället ser lättast ut. Men det som händer är att kärleken blir starkare än någonsin förr. Känslan hos både honom och henne är alltså inte att man förlorar något, utan istället att man vinner något.

I en mogen relation har man låtit sin partner komma in i ens innersta. Det finns tillit och lojalitet i relationen. Man kan ge varandra kritik utan att man kränker eller fördömer. Man har gemensamma intressen och trivs ihop. Men samtidig finns det stor frihet att kunna vara sig själv. Man är inte längre lika kritisk till varandras olikheter, utan kan tvärtom se värdet i den andras sätt att fungera.

Att åldras och trivas tillsammans förutsätter att det finns gemensamma intressen så att man kan skapa ett vardagsliv ihop. Om man lyckas hitta ögonblick av lycka i vardagen tillsammans är det ett tecken på att man har ett bra liv ihop. Att däremot ständigt sträva efter lycka i de ovanliga och stora händelserna minskar möjligheterna till ett rikt liv. Lyckan utgår från en inre process och bottnar i att man trivs med sig själv och den är bara indirekt beroende av yttre ting och andra människor.

Konflikter går inte längre lika djupt eftersom man stoppar dem i tid. Paret känner sig trygga med sina samtalsredskap. Det ”tysta rum” som kan ha funnits runt besvikelser och missnöje är inte längre stängt för samtal. De sårade känslor som tidigare funnits i tystnaden är inte längre omöjliga att tala om. Både har lärt sig att uttrycka sin uppskattning i ord och handling, snarare än att kritisera.

Istället för sexuell upphetsning omvandlas denne till erotisk begär vilket innebär att den andra inte längre är utbytbar. Därtill kommer ömhet, tolerans, förmåga till identifikation med den andra och empati med det motsatta könets identitet. Slutligen en mogen form av idealisering av den andras kropp och väsen där bristerna träder i bakgrunden och möjligheten till en intensitet som präglar passionen visar sig.

Förälskelsens betydelse

Hur kan förälskelsen omvandlas till en långvarig bärande relation? Det kan beskrivas men inte riktigt förstås, på samma sätt som livet själv.
Förälskelsen med dess idealisering blir bryggan mellan spädbarnstidens förmåga till hängivenhet, förmåga till helt uppgå i den underbara andra, föräldragestalten och den mogna relationens hängivenhet och förmåga att passionerat uppgå i en älskad annan, utan förvanskning av denne som person, utan verklighetsretuschering. Förälskelsen fungerar som sammanhållande kraft under den tid som en djupare relation får mogna fram.

Vad vidareförmedlar vi?

Vi betraktar oss gärna som självständiga och fristående. Men varje part kommer att föra vidare såväl arvsanlag som erfarenheter från tidigare generationer. Hur dessa arv gestaltar sig beror i stor utsträckning på hur de kommer till uttryck i parrelationen och modifieras genom parets samspel och erfarenheter över åren. Vi för med oss in i vuxen ålder obearbetade känslor, tankar och kroppsliga reaktionsmönster från traumatiska situationer- ofta från tidig barndom men även från skolåldern. Man har en tendens till att upprepa dem i olika roller:
Antingen har man en tendens att försätta sig i och aktivt medverka till situationer där man blir utsatt för samma plågsamma behandling som man råkat ut för tidigare, eller tar man den tydligt aktiva rollen och utsätter andra just för den plåga man själv blivit utsatt för.
Ju mer medveten man är om vad man utsatts för och ju mer man orkat ta sig igenom de känslor som de väckt, desto mindre risk att man för mönstret vidare. Det betyder att ett par antigen kan läka och ”avgifta” problematiska släktmönster eller förstärka dem. Man kanske rent av väljer varandra bland annat just för tillsammans försöka bryta problematiska mönster vars upprinnelse finns i tidigare generationer. Kan vi inte bryta dem kanske vi i alla fall kan klara att inte förstärka dem.

Det sjätte sinnet

Inom ett par kan finnas ett djupflöde av information. Det är som man vet vad den andra tänker och känner på ett sätt som inte bara tycks kunna förklaras av gamla vanor och att man känner varandra väl. Vissa psykoanalytiker talar om att tankar, känslor och bilder kan vandra mellan människor som står i djup kontakt med varandra bortom ord och icke-verbal kommunikation. Självet i psykoanalytikern Jungs mening är något som sträcker sig in i det kollektivt omedvetna lager och rymmer andliga kvaliteter.

Våra drömmar.

Våra djupaste drömmar, vad vi vill med våra liv, vad som är vår bestämmelse, är vi inte alltid själva medvetna om. Det kan klarna sent i livet. Vi bara märker, ofta med en känsla av viss hjälplöshet, att vi styr bort från vissa möjligheter och dras till andra utan att förstå varför.

Vissa av våra drömmar kan man formulera såhär:

¤ Att få verklig sinnesfrid, att bli ett med naturen.
¤ Att få ge sig ut på en andlig upptäcktsresa och bli helad.
¤ Att ta vara på sin konstnärliga sida, att skapa något bestående.
¤ Att återfinna sidor av sig som man tappat bort.
¤ Att acceptera sig själv och bara få vara.
¤ Att befria sig från en plågsam fix idé och få mera makt över sitt liv.
¤ Att kunna släppa allt, att kunna koppla av och ge sig hän.
¤ Att avsluta ett kapitel i sitt liv och ta farväl av något.

Kan vi tala med varandra om detta och få respekt och förståelse för våra drömmar och kanske hjälpas åt att utveckla och förtydliga dem, blir vardagen mycket enklare.

Källor:
Malou von Sivers, Lennart Lindgren: Konsten att hålla ihop. En handbok om kärlek. Forum. Stockholm. 2006.
Björn Wrangsjö: Leva tillsammans. En bok om parrelationer. Natur och Kultur. 2004.

Carl-Erik Voss
Ödåkra läkargrupp
2008-11-23

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

www.qdela.se.... där skriver jag!!

Hej hopp på er!!! Kika in på mig blogg www.qdela.se :) Händer lite mer där kan jag lova er... inge jävla kläder o mode blogg det inte! Jag vet att Alla vill ha fler läsare... här har ni dem! Känner mig som en trasdocka så kika över o släng en k...

 www.qdela.se

nuuuuuuuuuuuuuuuuuuu är ni snälla !!!! Rösta på mina skor jag designat!!! Tack älskar er för att ni gör det puss o kram på er alla ...

Händer en massa i livet!!! Psykiskt helt slut!!! Hinner inte med att tänka skriva eller fungera!!! ...