Smärta .... dunkande hetta.... Krossande känsla av hjärta! Rinnande tårar som rinner som blodet i ens ådrar. Ens kropp som lövet i blåst skakar , känns som ens liv helt brakar.

Smärta äter ens själ o dödar ens hjärta!

Mina tankar snurrar runt Robban o händelsen, allt kring det. Tankar om jag hade kunnat göra något på ett annat sätt, hade han då kanske fortfarande levt? Va de mitt fel? Borde jag inte sett varnings signaler som jag nu efter ser tydligt att han visade. Min vän som jag bara ville allt väl visade tydligt att han inte orkade mer men såg de inte. Nu e det försent, åren har gått men jag kommer inte över det. Har inte kunnat bearbeta sorgen eller händelsen, tänker bara om om o om på alla händelser. Kan ju inte vrida tiden tillbaka hur gärna jag än vill det.

GNR.. miss you

Finns det någon där ute som kände min vän?? Har försökt hitta hans familj , vänner ja allt. Tyvärr har jag ingen bild på honom , allt e borta. Han tog sitt liv framför ögonen på mig i Gullspång för några år sen o jag kan inte komma vidare , de sitter fast. Smärtan , saknaden minnena.

Robban .N. Göransson jag saknar dig än.

Malmö pojken.

Slagen...

Oförberedda , sårande, trasande, brännande. Var jag glad så kom de,lessen, avstängd, sa jag något som inte passade, gick jag på fel ställe, på fel sätt. Ville någon tala med mig .. bäst att inte svara o bara vända sig. Att bara finnas då de inte passade sig!

Brännande hetta av blod sipprande, känslan av att de som e jag rinner ur mig. Känna sitt liv sakta tas ifrån en.   För varje slag ännu en del mindre av mig.

Drömmar både älskade o hatade!

somnade en vända med lillan o gubben på sängen, många skulle säga att de va skönt o sova ett tag men inte jag. Hade en så konstig , vidrig o skrämmande dröm om min älskling o han som förstörde mitt liv. Känslan av sorg o besvikelse jag hade i drömmen vill inte försvinna. De 2 va ta mig fan de bästa vänner o hela tiden hade jag denne andre breve mig, som att han aldrig skulle försvinna. Säkert många som läser detta tänker att de va ju bara en dröm men för mig e drömmar o verklighet lika värkliga o påverkar mig lika mycke. Jag funkar enna så. Jag vet att de va en dröm men känslan av att aldrig komma loss igen..... att känna att ens liv åter igen e på väg att rinna en ur näven o den jag älskar med det. Frågar mig ofta om jag aldrig kommer att bli helt fri hans våld o psykiska misshandel, alla minnen o alla dessa drömmar som tar honom tillbaka till mig om o om igen fast på olika sätt. 

  Ångest...

Att inte kunna leva normalt, att inte kunna fungera som man ska. En önskan av att bara klara gå till affären utan problem var dag. Som att leva instängd i sig själv o styrd av en annan livslag. Ångest som ger ångest för de man kan säga i allt jobbiga eller för den man kan va. Rädslan för piller men ändå behöva dom var dag. Nätter utan sömn, nätter av drömmar fulla av slag.Känna att man oftast inte hör hemma där alla andra vill va. Känslor så slutna, gömda alla av sitt slag. Kärleken o längtan till livet o den man kunnat va.

  Detta e min underbara morgon! Min kärlek sitter o spelar o sjunger....

Älskling...

En gång i tiden kunde jag inte känna de du lärt mig känna djupt i mitt hjärta. En gång i tiden kunde jag inte se världen som du visat mig den. Ett färglöst liv e fyllt av de varma färger, du har målat tillvaron väl. I dina armar finner jag min trygghet , de e som en skyddad atmosvär.

Det e ganska skrämmande när man tänker efter att om jag inte hade träffat dig... hade jag då levt än?

Tack för att du finns, jag älskar dig!

  Tack för att du finns , du mitt härta ,lilla vän. Du ger varje dag en mening o påminner om det goda som i livet faktiskt finns! Dina blåa ögon säger mer än tusen ord o trotts att du själv inte vet det så e det dom när dom ser på mig som tröstar när de jobbiga trillar in.

Mamma älskar dig