God morgon på er alla.. vet inte riktigt om man själv e vaken. Trodde det va tisdag idag o vi har planerat o åka o hämta Selma.. en liten hund.   Längtat i flera dagar nu men så slog det mig... de e onsdag o kl 15 får vi besök av min gamla kontaktperson som jag inte sett på över ett år. Har saknat henne en hel del! Hon va bara inte en kontaktperson utan också en vän som stöttade mig genom den jobbigaste tiden ur all skit. Mycke e tack vare henne att jag  klarat mig så pass jag gjorde ur de jag va fast i. Nu slits jag i valet o kvalet... hämta selma  eller träffa henne. E ju några mil o åka så hinner inte med de båda hur gärna jag än vill det.   

asså vem e jag o var ifrån kommer jag egentligen? Jag börjar allvarligt undra! Vi e från samma land o talar (va jag trodde) samma språk men antagligen inte. Jag pratar o försöker förklara men ändå så förstår du inte. Jag ber dig lyssna o försöker på nytt igen.... ja då säger jag saker som jag inte ens säger! JAG FATTAR INTE!!! Kanske hör jag inte hemma här utan bland de andra som lever i (rymden) ... med andra ord missbrukare o allt där till i denna värld,  vi talar samma språk o det jag säger e inte det minsta konstigt eller annat än va de e jag säger. Det känns fan som 2 olika världar fast än vi alla lever här.... jag har insett det nu... jag vill inte leva kvar här. Jag kan inte umgås på det "normala" sättet (ja vad  det nu e) . Vi har inget gemensamt, finns inget för mig att hämta här! Jag vill hem till de mina... vill hem till rymden igen!

Vill inte leva ensam utomjording längre.

Det e så det känns just nu!

Kan inte sluta tänka på den sorg o smärta du måste bära  du älskade kusin.    Kan inte släppa att du miste ditt barn... bara jag tänker på det så trycker tårarna på. Varför skulle detta hända dig? Det borde inte hända någon. Alltså jag lider ... va ska du inte göra kära vän? Skulle kunna börja störtgråta o jag undrar när tårarna ska börja ens torka för dig. Klarar inte ens tänka på det mer. Mina tankar e med dig o jag e så jäääääää.........a lessen. Beklagar eller va ska man säga när sånt här händer.

Du dog så ung....

Så du fick som du ville,
Du dog så ung,
Inga rynkor av ålderdom,
Tog du med dig ned i graven,
Med dunvita vingar svävar du,
Över de himmelska haven,
Med ett leende du aldrig haft,
Du följer vindarna,
Rider på dess märkliga kraft.
Jag hoppas du bär ett minne,
Av mig,

Vart vingarna än må föra dig,
I Evighetens rike,
Där tiden står stilla,
Du tycker att dö inte alls,
Var illa,
Och jag försöker glädjas vid tanken,
Att du har det bättre där du är,
Och minnet av dig,
Med hjärta för evigt i djupet bär.
Så du fick som du ville,

Du dog så ung,
Inga rynkor av ålderdom,
Tog du med dig ned i graven,
Med snövita vingar flyger du,
Över de himmelska have,
Och för första gången kan jag se,
Att du ler,
Sorg behöver du inte höra talas,
Om mer.

  r.i.p

Jag har varit en "ängel" med flammande svärd.

Mina sömnlösa nätter är också något värt, 

Eller någon...

Du med ögon fyllda av hav

Dit jag längtar

Din sol och din röda mun...

Hela mitt patos som söker

Och ber om blommor och fred

Vill ge värme, den djupa värme,

Till din själ som fram, ur mörkret, blomstrar

Av fattigdom är jag präst

Och gör dygd av kärlekens nöd

Den ingen har, våga mest

Söka också hos dig detta söta bröd

Men…

Nu är jag tyst och saknar vissa ord

Som läker världens förgiftade sår

Mitt hjärta saknar sitt tidigare mod

Att strida mot pestens tider och hungerns år

Välsignad vare den som kämpar

Trots kärlekens ärr och sår

Välsignad vare den som segrar

Och i ständig längtan går

Må den i ensliga skogar vila

Under korta timmar

Sin ärrade själ som illa

I blott tystnad helar

Så

Hjärta, lär dig att tiga

Ty,

Av sår och feber stärks ingen.

Ljus som stål är kärlekens borg

Där svärden vilar under plymen

Som högt dansar över sorg.

Någon stack en spruta i mig, så att min kropp, sjönk ihop

Denna någon, dömdes, av, vår lag

Och jag, begravdes, i kärleksfull jord



Jag föll ihop, utan, att avlägsna, ett endaste rop

Bara ett sista, djupt, andetag

Och denna någon, dömdes, för mord




Men denna någon, hade inte alls, mördat mig

Jag var ju redan död, ett levande lik

Lång tid innan, detta hände



Straffad och fängslad, jag fattar det ej

Någon, hade ju lyssnat, på mitt själsliga skrik

Denna någon, en ängel, som Gud, till mig sände

Tre män satt och skröt över vilka uppgifter och krav de hade på sina
fruar.

Den första mannen hade gift sig med en kvinna från östkusten och han hade
bestämt ställt krav att hon skulle sköta disken och städa huset.
Det tog ett par dagar utan att han såg något, men på tredje dagen kom han
hem till ett rent hus med disken diskad och undanställd.

Den andra mannen berättade att han hade gift sig med en kvinna från norra
Sverige

Han hade gett frun tydliga order att det var hennes uppgift att
Sköta all disk, matlagning och städning.
Första dagen såg han inga resultat, andra dagen såg han att det blivit
lite bättre.

Tredje dagen såg han att huset var välstädat, disken klar och det stod en
vällagad middag på bordet.

Den tredje mannen hade gift sig med en kvinna från Göteborg.
Han hade sagt till henne att hennes plikter var att hålla huset välstädat,
diska, klippa gräsmattan, sköta tvätten och varm mat skulle stå på bordet
varje dag.

Han sa att första dagen såg han ingenting, andra dagen såg han heller
ingenting.

På tredje dagen hade svullnaden lagt sig såpass att han kunde se lite på
ena ögat.

Roger var på väg att gå och lägga sig när hans fru sa att han hade glömt att släcka ljuset i garaget. Garaget låg i anslutning till huset och Roger hade precis öppnat bakdörren för att gå och släcka när han upptäckte att där var folk i garaget som höll på att plocka till sig av hans grejor. Han ringde polisen och frågade om de kunde skicka en polisbil på direkten. Svaret blev nej. Polisen sa att alla bilar var upptagna och rådde honom till att låsa alla dörrar, så skulle de skicka en bil så fort det blev någon ledig.
- Okej, sa Roger, la på telefonen och räknade till trettio. Sen ringde han polisen igen:
- Hej, jag ringde nyss om att jag hade tjuvar i mitt garage. Ni behöver inte komma för jag har skjutit dem.
Sen la han på. Inom några minuter var 6 polisbilar, en helikopter, en brandbil och två ambulanser på plats. De tog tjuvarna på bar gärning. En av poliserna gick bort till Roger och sa:
- Jag tyckte du sa att du hade skjutit dem...?
Roger sa:
- ...och jag tyckte du sa att ni inte hade några lediga bilar?