Nej man e faktiskt inte det... har vetat det länge men ibland när allt kommer över en så känns det inte bättre. Det finns alltid någon/några där ute som känner till hur det e o levt det livet man innan gjorde. Många av oss kan säga att - jag vet hur det känns men det finns aldrig en enda som kan säga att de vet ens känslor kring händelsen men det känns förbannat bra o höra det orden! (inte för man e glad att andra tvingats gå igenom skiten men ni vet hur jag menar)  Man är inte längre någon annan från en helt annan planet. finns de som vet va det e man talar om... känner igen det... vet om smärtan... känslan av att tappa sig själv o vara ägd. Här sitter jag vid min dator ... mitt lilla " slänga det av mig ställe". Några läser o några kommenterar o dessa kommentarer ... om ni visste va de ibland betyder!

Antar att det finns de som vet det!

Tack till er som finns där ute o du som läser ta det till dig om du anser att du är en av dem... orkar inte skriva vilka... ni vet!

Att kämpa sig vidare efter är ta mig fan lika jobbigt som det va o ta sig ur det.

Allt jag vill är o komma vidare med min underbara gubbe o våran dotter... jag vill glömma personen vars namn börjar på P. Undrar bara varför ingen låter mig göra det? Alltid är det någon som drar upp honom på tal i min närhet! Börjar fundera på om ingen ser mig... HALLÅ JAG SITTER HÄR! Allt detta- kommer du ihåg när han gjorde det eller det eller de... jag vill inte minnas!!! Bara de delar av mig som försvann på den plågsamma vägen. Vill minnas hur jag kände o vad som hände med mig! Inte honom!!!!Vill hitta tillbaka till mig själv igen om jag nu ens kan det. 

Hans broder ringer mig, kommer o hälsar på ... det e oki men snälla prata inte om tiden från förr. När hans bror ringer mig så ryser hela jag... rösten!!! Den e exakt på pricken lik. Känns som det e han personligen som ringer. Han vill så gärna tala om sin broder med mig men vill jag tala om P? Ingen frågar , ingen tänker på det!! Alla maler på o jag känner hur mitt inre slits upp om o om igen. Kan ni bara inte sluta... breve mig sitter mannen jag vill leva med , skapa ett liv med men så länge alla drar upp mannen som förstörde hela mig... då kommer jag inte vidare... stannar liksom upp i mig själv!!!

hmmm... ja jo ni får det!!! Som vanligt för eran dårlig sida på kommentera när ni läser!

Detta är mina ord o tankar om MITT liv... säger inte att det e så för alla !

När man vaknade var man tillbaka i verkligheten... livet var den värsta plågan! Inte fan kunde man göra slut på det trotts alla försök. Inte visste man vart man skulle ta vägen eller göra mer än göra det som förväntades av en. Hålla käften , va som man SKULLE, se ut som va som passade för dagen, göra det ena o det andra äckliga för att hålla våldet från sig. Äckliga så menar jag.. tex tvätta blodiga pumpar, stå ut med va han gjorde, se saker man inte ville. säga saker man inte tyckte men skulle sägas ändå. Lura folk... se dem bli slagna o lurade till max! Ne fy fan.. Idag när jag ser tillbaka på det så undrar jag hur jag kunde bli så hjärntvättad av denne man. Att jag överlevde o  trotts alla försök o komma från livet. Inte så konstigt att man reagerar så stark som man gör nu för tiden. Smärta ... den enda smärta jag känner finns inom mig. Slå mig gör va fan som hellst .... känner inte av yttre våld längre. Kan bränna mig på kokande vatten, varma lampor mm utan att ens märka av det. Blockad på nått sätt kanske? Smärta för mig är inte något yttre... men såra mig o det känns som jag ska dö.. panikångesten!!! Minsta lilla känslo sårande o jag rasar både psykiskt o vikten med. Sjukt men så e det! Kan inte sluta fundera på vad polis o andra myndigheter tänkte på.... Alla anmälningar från bekanta o även från mig... inget hände. Jo ett tillfälle fick han besöksförbud som inte hjälpte ett skit. Jag va psykiskt nere o orkade inte med tomheten utan honom men borde det inte kommit så lång gällande brottsoffer så det vet att de som lever så inte vet något annat?! De ser inget annat liv. Mitt under tiden han hade besöksbörbud så kunde han skriva sig hos mig!!! Okey... borde det inte finnas med på deras datorer om hur läget e . När han adress väl va hos mig kunde jag inte komma från alls. Varje gång i ett sista försök o komma ur så fick jag bara svaret att han bor där! Ingen nyckel hadde han o varje gång jag låste dörren så tog han sig in med hjälp av stege upp till andra våningen o in genom rutan. Den gick o bryta upp rutan större skador på den. Ingen säkerhet alls!! Hur jag kände mig.... ja jag kände mig som nått som inte hade nått värde o han fick mig att tro det starkt. Kände mig tom... ensam... vem fan vet vad jag egentligen kände? Jag kunde tänka 1000 gånger om inte mer att nu får det va slut på det här....detta e inte livet men kom bara till tanken för sen kom funderingarna ... vad e livet ??? Detta är ju mitt liv! Jag drack o ingen kunde förstå mig ... alla levde som på en annan sida o alla gånger han tryckte i mig amfetamin som sänkte mig själv ännu längre. Sen fanns jag inte längre. Jag visste inte själv vem jag va eller var jag hörde hemma. Va jag den jag såg i spegeln? Varje smäll kändes som en smekning (låter sjukt jag vet) För mig va det kärlek. Dagar man inte knappt kunde gå , knäckta reben , stora blåmärken... De blev en vana. Jag som alla andra i den sittsen såg bara den fina delen av honom man inte såg allt för han va offret för denna jävla värld. Inte hans fel. Jag kunde hjälpa honom! Idag har det påverkat mig på ett sånt sätt att jag vill inte umgås med folk, tycker de bara e jobbiga. *Sitter hällst hemma med gubben o min dotter... min trygghet! Familjen kan jag umgås med men för mycket av dem blir med för mycke. Jag passar än inte in bland folk o känner mig som en utlänning måste göra i ett nytt land.. man e inte en av dem. Jag kan inte bli älskad .. va finns det o älska hos mig? Jag vet att jag är det men va ser tex gubben hos mig?

Jag vill kunna se med nya ögon o vi jobbar hårt på det!! Inte se på det sätt den andre printa i mig. Jag vill må bra o funka som andra!!

blääää.... vill bara krypa ner i säng igen!! Sitter här med barnpogram på i soffan o breve mig somnar lillan . Skulle vilja göra henne sälskap... haha! Va gött det vore..  Näsan e ta mig fan min värsta ovän just nu. Ne ska inte sitta här o klaga nu igen . Tar nog lillan in o somnar i sängen (om man nu gör det)

Skriver senare ögonen rinner o att vara uppe .... naaaeeeee.. tror inte det. Passar på medans jag kan sova lite extra.

Mitt i natta sitter man här... det går fan inte sova... totalt jävla täppt i snoken o det irriterar mig som fan!! Ingen lust med nått , inte ens sex o då e det fan illa... skallen dunkar o kroppen känns helt jävla mos! Blääää!!!

Röka går inte heller ... smakar bara skit o magen suger men tappat fan all matlust. Bara jag ser skiten så säger det stopp. Inget smakar nått!! (Ja jag måste få gnälla av mig... stå ut eller inte!!!) I morgon ska gubben jobba o hur fan ska detta gå... stackars lillan som ska få stå ut med mig sittandes o snörvla i ett hörne.. TYP! Leka med henne e inte heller det lättaste just nu .. en blir ju helt slut efter en min.

Får nog bli mycke ute på altan i möra .... där har hon oo roa sig med!

Fan ... kom på att jag snart måste ut med hundarna o det tilltalar mig verkligen .... INTE... men det är ju ett måste! Ut o pissa o sen blir det in igen.

Förbannade förkylning mitt i värmen!!

Jag måste sluta klaga .. det finns alltid det som e värre!! Fy fan mår illa av bilden. Tjing