Min brorson fyllde 5 idag o han fick sin efterlängtade cykel. Han va jätte duktig när han väl kom igång o iväg. Grattis Tobbe

rubriken talar för sig självt NÄSTAN.... Älskar mitt hem, det är min trygghet, min borg men även mitt fängelse, det är här mina känslor blir som inlåta mellan varven, här som man förstår mig minst, tvärt om borde det vara men så e inte fallet. Det känns för jävligt o skriva det men kände bara att jag måste. e det så svårt o förstå sig på en annan människa ???? Eller e problemet att man inte vill o då gör man det inte?? Jag fattar inte eller också så e det panikångesten som just nu talar i ren panik. Försöker tala men allt blir bara taget på fel sätt. Vem vet i morgon så e det säkert bra igen om vi inte hamnar i det jävla hjulet igen där allt bara snurrar på utan lösning på saker.

Jävla mående.... räcker det inte utan måste man just nu behöva en så oförstående gubbe?? Psykiskt e det skit igen o känner att panikångesten knackar mig på axeln, Fan kan det inte bara försvinna. kroppen krampar med dottern i armarna... höll fan på att tappa henne. Att be om hjälp i det läget va ju opassande!!! Hela jag skakar o kan det fan inte ge sig, skallen värker, händerna känns kraftlösa. kalla.... Kan inte folk se när man inte klarar ett tjaffs i det läget???

Så jävla trött på detta mående.

 fan ute o svävat  igen... jävla beroende.... jävla återfall!!! Vilken häxa man kan bli när kroppen skriker efter skit. Gick ut här om kvällen .... skulle fan aldrig gjort det. Jag drack på ilska o besvikelse o som vanligt hopp om att dränka skiten i kroppen. Nu sitter man här med ett jävla mående o skakar i hela kroppen. Jag tillockmed skallade min älskling mitt i allt skit när jag kom hem . Varför efter all tid ska de bli så här? Hela går dagen gick åt helvete, psykist jävla nere igen. Jag o gubben löste det igår o han ha förlåtit mig men jag kan det inte.

Va fan.... hur fan funkar man vissa stunder?

Hela tiden ska det vara något som oroar en... hela livet e fullt av det. Men varför??? Trodde det mästa livet hade börjat lösa sig. Att man dragit på sig det att oroa sig resten för livet en en grej (barnen) men när man märker att ens nära o kära verkar gå ner sig.... Va fan e det som händer? Kan någon förklara det för mig! Man sitter här o fattar visst inget längre. Ingen säger något , ingen visar det. Att man ska behöva läsa det... det skrämmer!!! Det jag fick läsa skrämmer o jag kan säga att det finns inte mycket i livet annars som kan skrämma mig längre.... men just detta gjorde det. hmm.... att vara stora syster har sin del, att vara mamma med, att vara kär, att ha betydelsafulla vänner.

Oro... livets fasta del.

Ja glad påsk på er alla där ute. Idag skiner solen ... Härligt! Idag e en sån där dag som jag inte vet alls va man ska hitta på . Kanske gå en vända o hälsa på brollan o hans familj kanske?! Ta med Gizze o Selma , gubben o lilla o gå en sväng. Kanske det kan pigga upp min sovades gubbe.   Fan nu tror jag snart grannen går igenom taket här......... Över har det varit fest i flera dagar nu..  ha ha .. ja det har allt varit lite upp piggande . inte varit så jävla tyst i huset. Letade efter en glad påsk bild förut o jag fick upp en bild... va den har med påsk o göra vet jag inte men e bara tvungen o lägga ut den. Fick mig att skratta halvt ihjäl mig o den va nästan lite skrämmande samtidigt.

Så GLAD PÅSK PÅ ER. HA EN UNDERBAR HELG!!

Jaha då har man somnat i några min o vaknar på ett så sjukt humör! Fattar inte själv vad som hänt men jag e på ett så jäklit humör o sjukar mig som fan. Driver med gubben som helvete!!   ha ha ha... Antar att jag e på gott humör. Känner mig glad.... har någon känsla jag inte riktigt kan förklara men DET KÄNNS SKÖNT! Jaha... så e livet... det svänger.  Annars så just nu gör man inte så mycke .Tvättar men vem har lust o läsa om det?! ler...

Ne fan glid gött alla där ute, starx blir det mat här.

Smisk på stjärten... ha ha ha

SÅ SLUTA ANVÄNDA HONOM SOM ETT! Ja vet att det kanske gjorde dig ont när vi gled isär men alla slag du gav drev mig iväg. Du blev tagen av polisen det nyåret, Du slog mig med honom i armarna, gråtandes breve. Du blev häktad men jag bad att de skulle släppa dig. Du raserade mitt liv , slängde ut mig o jag tog med mig mitt barn. En mamma klarar inte leva utan det. Ni drev mig att lämna honom ifrån mig med löften om att få träffa honom när jag än ville. FICK INTE !!! De gånger jag kom för att träffa mitt lilla hjärta så lät ni honom lida... han fick inte gå fram (grät så mitt hjärta förblödde) till mig o jag fick inte hålla om de enda som jag hade kvar, som något betydde. Ni krossade mitt inre o honom med! Tillslut fann jag den enda tröst i alkoholen, jag kämpade tills jag inte orkade mer. Hamnade helt åt helvete men jag orkade inte bry mig, saknaden hade ätit upp det sista av mig. Ni spred lögner... varför fattar jag än inte! Ni målade upp mig som mördare o knarkare!! Va jag en??? Ne jag hamnade så illa o under tvång fick jag amfetamin i kroppen, hot , slag, sparkar o en längtan så stor om att han en dag skulle lyckas skrida hot till verk... jag ville dö . Vi har delad vårdnad men ändå nekar ni mig. Jag har tagit mig ur all skit jag höll på att dö i mer än vad jag redan gjort. Ändå nekas jag min pojke. Har inte ens fått se honom ens på kort på flera år. Ge mig min lycka tillbaka, låt mig få träffa min son o vara hans mamma  igen. Han föddes inte som slagträ så använd honom inte som ett.

Gör oss båda en tjänst, låt oss få ett liv med varann igen ... Lidit nog nu!