Det fick vara nog ..... jag orkade inte mer, orkade inte ta det... Jag gjorde slut o gav OSS en enda chans till. Klämde i mig 2 starköl (jag som inte dricker det längre) o sen sa jag va jag tyckte o tänkte. Han fick bara va så god o lyssna mitt i natten kl 3... inte avbryta, inget säga! Det va fan min tur att säga den bistra sanningen. Fick nog o jag ställde mina krav... ta det eller inte för jag tvekar inte längre för att packa mina o lillans saker o lämna dig här!!!! Det gjorde nog verkan.. han behandlar mig bättre o jag känner mig inte längre deppad över hans sätt att försöka trapa över mig med hur fel jag o bara jag gör. Det låter inte så längre. Nu är jag älskling o värd att få kramar när jag minst anar det! En förändring... han insåg väll hur nära han va att mista oss på fläcken?! Jag älskar den mannen... jag vill känna mig älskad jag med. Jag vet att han gör det men att visa det har inte varit så viktigt den senaste tiden. Jag sa rakt ut att vi är inte VI för att mäta o tävla om våra brister o fel.. vi är inte vi för att se vem som kan trycka ner vem längst! När jag sa det så lyssnade han på mig o sen ... han höll med. Vi skaffade inte oss huset vi drömt om för att allt mellan oss sen skulle gå åt helvete... o tro inte på fan.. han höll med om det med. Tror han tänkte en del efter jag hade sagt hur jag kände för han låg en bra stund o såg riktigt ledsen ut o bara titta upp i taket. På våra ringar lät jag gravera : i detta tecken ska vi segra o jag sa att jag börjar tvivla på det. Starkt med... men det gör jag inte längre! Han har visat nu att han vill få det att funka... vi ska segra om så fan skulle behöva ta mig på vägen o jag lovar att han har varit nära ett par gånger. haha... Jag känner mig äntligen starkare o jag älskar o se hans leende mot mig igen (har saknat det)

Det är lätt o trycka bort sin närmsta när man inte ser va det är man e på väg.

Det är lätt o göra misstag!!!

Han är förlåten o jag med.