Sjukdomsinformation om hepatit C
Hepatit C orsakas av ett virus som sprids via blod. Smittämnet är globalt sett mycket utbrett och vanligt, men förekomsten i Sverige är förhållandevis låg. Sjukdomen har hos oss en stark koppling till intravenöst narkotikamissbruk.
Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning
Hepatit C-virus, som bara finns hos människa, har hitintills inte kunnat odlas i vävnadskultur. Man har dock framställt ett antigen som kunnat användas praktiskt i diagnostiken.
Hos en smittsam patient finns smittämnet i blodet. Det överföres genom att smittsamt blod kommer in i blodbanan på en annan person. Detta kan ske via orena injektionssprutor eller, i sällsynta fall, genom att blod kommer i kontakt med sår på hud eller med slemhinnor. Risken för smitta i samband med stickskador i vårdarbete har beräknats vara c:a 1/10 av den vid hepatit B.
Smittöverföring via blodtransfusion förekom tidigare. Numera testas allt blod även för hepatit C, varför sådan smitta nuförtiden är osannolik. Vid några tillfällen har också smitta överförts inom sjukvården, framför allt via fysiologisk koksaltlösning. Det har här handlat om att samma flaska/ampull använts till flera patienter och där någon av dessa varit smittförande.
Risken att bli smittad vid samlag är liten, men kondom skall ändå användas vid icke fasta förhållanden. Det är ovanligt att en smittad gravid kvinna överför smittan till sitt barn. Med avancerad laboratoriemetodik kan man nuförtiden med ganska stor säkerhet bedöma om en patient med hepatit C läkt ut sin infektion.
Inkubationstiden anges vara 1–4 månader.
Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik
Hepatit C-virus orsakar en inflammation i levern. Denna ger i många fall inga sjukdomssymtom alls, men många besväras av trötthet och dålig matlust under veckor till månader. I minst 50% får patienten en kronisk leverinflammation och kan bli bärare av virus under lång tid, kanske hela livet. En del av de kroniska bärarna utvecklar så småningom en levercirrhos (skrumplever) eller levercancer. Det finns numera läkemedel som i många fall tycks kunna bota den kroniska infektionen och förebygga dess senkomplikationer.
Diagnosen ställs genom att antikroppar mot hepatit C-virus påvisas från patientens blod. Smittsamheten bedöms efter fynd/icke fynd av virus RNA i blodprov. Upprepade negativa fynd av RNA krävs för bevisande av smittfrihet/utläkt infektion oberoende av fyndet i antikroppstester.
Allmänt förebyggande åtgärder
Det finns inget vaccin mot hepatit C. Allt skydd måste bygga på generella rutiner för att förebygga blodsmitta och sexuellt överförd smitta, t.ex handskar vid kontakt med blod och kondom vid samlag.
I Sverige testas allt blod för transfusionsändamål för hepatit C, och patienter som har eller har haft hepatit C accepteras inte som blodgivare. Flergångsampuller med t.ex koksalt och lokalbedövningsmedel bör man så långt det går undvika i sjukvården.
Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott
Hepatit C klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Hepatit C är en smittspårningspliktig sjukdom.
Smittbärare skall informeras om blodsmitterisken, risken vid oskyddade samlag och betydelsen av kondom. Smittbärare måste vid kontakt med sjukvård/tandvård informera om sin smittsamhet