Idag va jag till läkaren på psyk som jag skrivit innan att jag skulle till... bhhhuuuuaaa.... piller, piller,piller,piller... massor av piller i höga doser! Jag hatar piller, det tar imot att svälja dem, kan ha med mitt pillrande från förr i tiden. Fast jag behöver ju dem för att må nått bra. Det blev utskrivet en hel del  o ännu tyngre sjukskrivning som man kan kalla det. Blir framöver samtal med experter... undrar som alltid om de kan sin grej eller bara har läst sig till det. Det e fan det värsta jag vet... prata med någon som inte ens själva vet va de "leker" med. Sitta o säga sig vet allt inom det o sen fattar de iallafall inte o allt blir bara fel. Neee jag vet o jag vet hur det e o leva med mycke saker. Ingen ska komma o sätta sig över en bara för att de e något på ett papper. Ne nu skiter vi i det o hoppar vidare till detta om lovade bilder. JÄVLA MOBIL JÄVEL... den vägrar föra över. Tur att man snart har en ny igen! Bilder kommer men när vet jag ju tyvärr inte.

Ne nu får det nog vara bra så här, trött som helvete.

Bilder kommer i morgon ... mitt upp i allt när man ändå va uppvärmd så tog vi Selma med. Hon e ju 50% nakenhund så nu ser hon ut som det med. Efter klippning blev dusch o tvätt för dem båda. Sen va det fullt ös här hemma!! Två hundar for över lägenheten.   Nu e man skit trött o i morgon ska man upp tidigt. Ska ju träffa läkaren på psyk (utredningen) o sen blir det gasen i bott med brollan till tandläkaren. Tänkte jag skulle få upp bilderna jag tog när vi va till Hovrätten men telen fuckar sig o vill inte föra över men det kommer det med. Så nu ska man nog få sova gott i natt, rena sängkläder, vädrat rummet hela dagen o tvätten e på sin plats, hemmet e städat. finns det något skönare än o lägga sig för att sova o veta att allt e fixat så morgondagen blir lugnare?! Selma skulle vi ju lämnat bort idag men det blir i morgon istället. Hon ska inte långt , bara över gården till mina päron så får vi se sen vad som händer. jag hoppas ju på att vi ska kunna ta hem henne igen men men... går det inte så går det inte. Lillan har sovit länge idag , sen kl 18.30 hmmm... länge! Hon sover än. Tror det har med sprutorna o göra men då e hon pigg o glad i morgon istället. (hoppas inte på feber) E lite orolig att hon sover som en stock men antar att hon behöver sömnen. Så ne om man skulle slänga sig i säng kanske! känns behövligt kan jag ju säga..ja så blir det...

God natt

haha..

Va söt han blir min lilla ulletuss!!! Klipper honom kort, det behövs. Hans päls tovar så lätt. Det lilla livet ... guuuuuuud va söt han blir. Tar just nu en liten pause, första gångn han blir klippt så det e lite otäckt. Ska försöka få upp en bild sen så ni får se. Ska snart ner o hämta den sista tvätten med, sen blir det att bara softa.

Skriver sen igen

Japp idag e det så det e...

Fullt upp som fan här. Varit till polis stationen ... ska få hem alla handlingar som finns med mig. Bilder o hela skiten!!! Ska fan få tillbaka minnet , ger mig inte. Det va en del o sen har vi varit o tagit sprutor , lillan. Hatar o se dem sätta det i henne men det e ju ett måste. Så nu har man hunnit med en jävla snabb middag, tvättar med.... blääää.... o mitt i allt ska man hinna med o blogga haha... ja det e viktigt! O lämna bort ena hunden för o se om det e henne gubben e allergisk imot med. Ner till min kära morfar med käk. ja ni ser... tar o skriver senare.

Tjing på er

E det någon mer än jag som känner sig missförstådd jävligt ofta då man inte borde bli det, då det gör som jävla ondast?? Jag fattar inte va felet e !!!    Jag blir snart tokig. Vi skulle åka tilll danmark på måndag men nu blir det inte det för att jag öppnade min mun o undrade va det skulle betyda för min kärlek att åka dit med mig. Är det någon dum fråga? Något jag missat i den frågan jag ställde? Min gubbe e Dansk o inte varit där nere på 18-19 år... e frågan så konstig om man ställer den. E det fel på att vilja veta hur han känner? Jag fattar inte för han vägrar fatta vad jag ville veta med frågan jag ställde. Då kom det att vi skiter i resan o jag vill ju inte för han har ju varit där någon gång innan med andra människor????????????? Att jag vill inte göra det samma som han gjort innan med någon för flera år sen!!!! Dööööhhhh.... va e det jag missat i det hela? Ne jag vill inte kanske att det ska kännas samma men e det konstigt??(jag e ju jag , ingen annan) Vill väll att han ska va skit lycklig att jag vill dela det han önskar göra med mig så jävla mycke.(ner till graven o huset) Känna något kanske? Haha... jag bara svamlar på, vet inte ens om någon fattar ett skit av det jag skriver. Men just nu får det va så... jag måste bara ha saker ur mig! Varför ska det bli bäddat för ångest skit så fort man menar något av intresse o välmening? Kändes så jävla askul attt han ville dela det med mig men helvete.... jag kanske frågar för mycke för mitt eget bästa, jag vet inte? Jag fattar inget, bara sitter skit besviken o oförstådd, missförstådd kanske e bättre oval för det. Ne fan båda delar!!! Vet inte om jag ska våga prata längre mellan varven. hahaha... stackars er då som får stå ut med mitt pladder på bloggen  hahaha..... intresse o välmening kanske inte e mig grej? Jag kanske visar det fel på något konstigt sätt. Jag bara tjatar på märker jag o jag har redan glömt över hälften av vad jag skrivit. Fingrarna springer över tagenterna på den lilla datan  o inte slutar de än heller. Det e så  jävla lätt o få ångest, va fan ska han vara så trög för? Jag brukar säga att han e som en åsna o bara travar på som en häst, inte stanna upp o fundera... vad va det hon sa egentligen. Ne då tar han det på ett sätt ja då e det de man menar... punkt slut, så e det med det. Det e min älsklings åsne del . Finns det någon som har bra tipps hur man får en åsna o lyssna ???  Eller en travare att stanna när den inte vill  det? hmmm..... vilka gämnförelser va?? haha... ja men det e så det e, jag säger det till honom massor av gånger o han lovar att stanna upp o lyssna om det händer igen, men inte. Fan sitter jag bara o klagar här? Känns så. Det e ju inte riktigt meningen.

Är bara såååååå trött på detta hela tiden

Det va för ca 8 år sen...

Jag fann min tröst i alkoholen, nu kan jag tala öppet om det men för ca 2 år sen skulle jag aldrig ha erkänt det. Va jag drack inte för mycke o alla som ville tala med mig om mitt drickande .... ne ne ne... snacka skit med någon annan istället!!!  Mina dagar gick ut på att supa mig tvär full o stanna i ruset så länge jag kunde. Jag mådde bra, det va mitt sätt o orka med dagarna o livet. Nja man intalade väll sig själv att det fungerade på ett bra sätt men insåg inte att jag gjorde min kropp o mitt egna jag beroende. Utan spriten va jag inte jag! Vem va jag egentligen i grund o botten , det minns jag inte längre. Jag söp inte bara bort ångesten.... Jag söp bort mig själv, tappade mig själv i detta drickande. Allt som var jag dränktes med allt annat jag dränkte. Allt man utsatte sig för i ruset. Utnyttjad, dessa övergrepp mm o jag vet inte ens allt själv om det.(bara små små bilder, otrevliga, gånger jag inte kom upp o de turades om att gå in i rummeet o göra vad de ville)  Jag kände inget o orkade inte bry mig! Tänk att jag trodde allt skulle gå att dränka men idag packar det på någonstans inom mig. Det jobbiga att allt, iallafall det mesta e förträngt. Kan jag någon dag finna de sår i mig själv o läka de? Någonstans i allt jag hamnade i gjorde att jag tappade mitt egna värde för mig själv. Jag va inte ett skit, sup o håll dig på ditt , ingen kan förstå dig ... du det jävla helvete i spegeln. Vissa dagar kunde jag stå o se på mig själv o inte ens veta vem det va jag såg framför mig. (ja klart jag visste att det va jag men jag kände inte igen mig själv) Visste inte ens själv från stund till stund va jag skulle göra,hur jag fungerade, våldsam, kriminell (det va mitt jag i spriten som styrde) .... kunde inte ens lyda mitt egna förnuft som varnade ibland . Jag hade allt om jag ville, polare, pengar, killar, prylar... men det jag hellst ville ha ..... det gled iväg bara längre o längre. Ju längre ifrån allt hamnade ju mer söp jag istället. De smällar jag valde att ta tack vare en vriden bild av hur ett förhållande fungerade. De gick över bara man drack tillräckligt mycke o länge. Det va en del... nu pallar jag inte längre. Fortsättning kommer framöver.

Jag e glad att jag e fri som människa! Andra talar om förhållande där man känner sig inlåst. Vill man egentligen vara s så fri som man säger? Vill man inte ha sina gränser? Mår man bra utan de? (nu menar jag inte dessa förhållanden där man e låst, utan "normala") Man måste väll ha något o anpassa sig efter så länge det e inom rimliga gränser? Jag anser mig vara fri, går inte längre på några som hellst droger, jag e frisk (så pass så jag klarar av mig själv), Behöver inte tillåtelse för saker när det gäller mina egna val av saker. Kanske på sin höjd anpassa det så det passar oss båda då i vårat förhållande. (familjen)

Jag sitter inte inne o får gå ut på rastgård på bestämda o övervakande tider. Är inte det frihet ????

Kommentera gärna vad frihet e för er.

Har klippt min kärlek igen, fan vad jag älskar min man!!!!

Tack för att du e du o för den kärlek du ger mig.

<3Vi för evigt!<3