Faaaaaan va go du e min pojke. Man ser vem du e lik.... din tokiga mamma. Denna bilden älskar jag!!!!!

<3

LEON 4-EVER

Idag va vi o kolla på en gård, helt underbar. Det låg helt perfekt, inte allt för långt från familjen. Man kom dit som en helt vanlig hus intresserad men åkte där ifrån med känslor o tårar i ögonen. Den man som bodde där hade varit med om en olycka o skadade sig o efter operation så fick han infektion i hela kroppen.(nu har han svårto röra sig på ett smidigt sätt) Gården va hans livs verk men nu längre klarar han inte av det. Hans pojk har handikapp o kan inte ta över stället. Han så gott som ha byggt upp hela alltet själv o där har hans pojk växt upp. där har han levt sen han va 26. Han grät framför oss o man kunde se hans smärta , det gjorde ont i hela mig. Han va gårdens hjärta kan jag lova er. Fan va ont det måste göra o veta att han måste lämna allt han slitit för hela sitt liv. Han visade ställen o berättade sina minnen om det. Vart hans pojke hade haft sin sandlåda o hur han suttit o tittat när han låg där o lekte mm. Vet inte om jag har hjärta o va den som får honom från gården?! Han vill inte men måste... fatta vilket jävla delemma för mannen.   Vi åkte för att se på det o blev kvar där över 2 timmar o pratade. Jag kan säga att han va så öppen om allt så man började tänka med härtat istället för på vad som skulle passa en själv. Gubben min vill ju ha hästar då om vi flyttar dit men nu vet jag inte om vi klarar av att riva ut det han byggt upp inne i ladan för att använda det som stall ens. Han berörde oss verkligen!

Jobbigt det kan va ibland... helvete!