välmående.

En sorts självkärlek som gör att du inte "vacklar" om du får kritik. Självkänsla antas av många hänga ihop med om man som barn fått uppleva kärlek eller inte.

Assertiv kommunikation är en metod för att ta till vara på sin självkänsla vid diskussion, som har utvecklats av den brittiska forskaren Anne Dickson.

"Självkänsla är den insikt man har om sig själv och sitt inre liv (grad av sann självbild) och hur man förhåller sig till den kunskapen (konstruktivt eller destruktivt). Självkänsla handlar om det vi är medan självförtroende handlar om prestationer och kompetenser. Självkänsla och självförtroende är olika separata delar av vår psykologi. Med god självkänsla blir vi mer inifrånstyrda (egna behov, värderingar och övertygelser), medan självförtroende som påverkas av kritik och beröm riskerar att göra oss mer utifrånstyrda

Men va e detta som häder??? 18 läsare o innan 75!!!! Vart tar ni vägen??

Stor kärlek är att få känna sig trygg i känslan av att man är älskad för den man är. För många människor är detta drömmen om den stora kärleken. Stor kärlek för ofta tanken till passion och förälskelse, sällan till ett långvarigt och moget förhållande. Det är emellertid i det mogna förhållandet som den här känslan uppstår.

I det mogna förhållandet är relationen viktigare än det egna jaget. Det betyder att jag inte har några problem att låta våra gemensamma behov bli viktigare än mina egna. Jag tappar dock inte bort min egen person. Jag har lärt mig att kompromissa utan att känna mig som en förlorare och hittat balansen mellan oss två och mig själv. Man kan säga att man måste kunna tänka sig ett liv utan partner för att mobilisera den självständighet som krävs för att kunna ha en riktig nära relation.

Det mogna förhållandet är inte färdigt eller stillastående eller konfliktfritt, men nu kan man ha konflikter eftersom förhållandet tål motsättningar. Nu finns förmågan hos båda två att berätta sin historia och ta tag i sitt missnöje. Det är möjligt att framföra kritik utan att skapa en djup konflikt. Båda är medvetna om att man lever ett liv för sig själv och ett liv tillsammans och att man inte stänger in den andra i sitt liv.

Att komma så här långt i sitt förhållande kräver dock en hel del arbete. Olika par kan ha kommit olika långt och inom paret kan man ha kommit olika långt på olika områden. Det handlar om hur mycket man gått in i problemen och arbetat med sig själv.

Man kan ställa sig följande frågor för att analysera sin relation:

1. Hur ser era intressen ut? Och vilka sakfrågor brukar ni diskutera?
2. Hur väl har ni utvecklat era känslomässiga band till varandra?
3. Hur bra är ni på att använda era samspelsredskap?

Den centrala frågan är hur ni har förändrat er relation sedan ni träffades. Andra frågor att fundera över är: Vilka intressen har ni gemensamt idag? Hur ofta gör vi det vi gillar tillsammans? Känner vi att vi löst vissa problem eller har vi bara lagt problemen olösta bakom oss? Ältar vi fortfarande samma frågor som t.ex städning, sexliv, att en av oss alltid kommer för sent, eller hur vi ska uppfostra barnen?
Om ni kommer fram till att ni faktisk har jobbat er igenom de flesta av dessa problem och hittat lösningar på dessa, har ni kommit långt i er relation.

En annan stor fråga är hur det känslomässiga bandet ser ut. När det t.ex handlar om makt och följsamhet, så är det bra att kunna inta olika positioner beroende på vilken situation man möter, så båda kan inta bägge roller. Om däremot en av er känner sig underlägsen därför att den andra styr för mycket är detta negativt. Då gäller det att sätta ner foten och sätta en gräns. Det bör vara möjligt i ett moget förhållande.

Återföreningskärlek.

Återföreningskärlek är att älska sin partner för det man gemensamt gått igenom. Till skillnad från passionen när man är förälskad i vad man tror man kommer att få. När ni har arbetat med krockarna i era personligheter och kommit igenom den ibland svåra perioden, har ni båda gjort en själslig resa som leder till stor insikt om er själva. Det är en stark känsla av återföreningskärlek som kan vara lika överväldigande som passionen. Det innebär att ni nu båda fått en mer utvecklad och flexibel personlighet. Det som har hänt är att du nu har fått hjälp av din partners kritik att hitta andra sätt att hantera situationer där du tidigare låst dig. Samtidig har den som framfört kritiken också kommit till insikt om att partnern har en känslig punkt som leder till att han eller hon överreagerar. Det krävs stort mod och vilja att utvecklas på det här sättet, istället för att ge upp och ta den väg som för tillfället ser lättast ut. Men det som händer är att kärleken blir starkare än någonsin förr. Känslan hos både honom och henne är alltså inte att man förlorar något, utan istället att man vinner något.

I en mogen relation har man låtit sin partner komma in i ens innersta. Det finns tillit och lojalitet i relationen. Man kan ge varandra kritik utan att man kränker eller fördömer. Man har gemensamma intressen och trivs ihop. Men samtidig finns det stor frihet att kunna vara sig själv. Man är inte längre lika kritisk till varandras olikheter, utan kan tvärtom se värdet i den andras sätt att fungera.

Att åldras och trivas tillsammans förutsätter att det finns gemensamma intressen så att man kan skapa ett vardagsliv ihop. Om man lyckas hitta ögonblick av lycka i vardagen tillsammans är det ett tecken på att man har ett bra liv ihop. Att däremot ständigt sträva efter lycka i de ovanliga och stora händelserna minskar möjligheterna till ett rikt liv. Lyckan utgår från en inre process och bottnar i att man trivs med sig själv och den är bara indirekt beroende av yttre ting och andra människor.

Konflikter går inte längre lika djupt eftersom man stoppar dem i tid. Paret känner sig trygga med sina samtalsredskap. Det ”tysta rum” som kan ha funnits runt besvikelser och missnöje är inte längre stängt för samtal. De sårade känslor som tidigare funnits i tystnaden är inte längre omöjliga att tala om. Både har lärt sig att uttrycka sin uppskattning i ord och handling, snarare än att kritisera.

Istället för sexuell upphetsning omvandlas denne till erotisk begär vilket innebär att den andra inte längre är utbytbar. Därtill kommer ömhet, tolerans, förmåga till identifikation med den andra och empati med det motsatta könets identitet. Slutligen en mogen form av idealisering av den andras kropp och väsen där bristerna träder i bakgrunden och möjligheten till en intensitet som präglar passionen visar sig.

Förälskelsens betydelse

Hur kan förälskelsen omvandlas till en långvarig bärande relation? Det kan beskrivas men inte riktigt förstås, på samma sätt som livet själv.
Förälskelsen med dess idealisering blir bryggan mellan spädbarnstidens förmåga till hängivenhet, förmåga till helt uppgå i den underbara andra, föräldragestalten och den mogna relationens hängivenhet och förmåga att passionerat uppgå i en älskad annan, utan förvanskning av denne som person, utan verklighetsretuschering. Förälskelsen fungerar som sammanhållande kraft under den tid som en djupare relation får mogna fram.

Vad vidareförmedlar vi?

Vi betraktar oss gärna som självständiga och fristående. Men varje part kommer att föra vidare såväl arvsanlag som erfarenheter från tidigare generationer. Hur dessa arv gestaltar sig beror i stor utsträckning på hur de kommer till uttryck i parrelationen och modifieras genom parets samspel och erfarenheter över åren. Vi för med oss in i vuxen ålder obearbetade känslor, tankar och kroppsliga reaktionsmönster från traumatiska situationer- ofta från tidig barndom men även från skolåldern. Man har en tendens till att upprepa dem i olika roller:
Antingen har man en tendens att försätta sig i och aktivt medverka till situationer där man blir utsatt för samma plågsamma behandling som man råkat ut för tidigare, eller tar man den tydligt aktiva rollen och utsätter andra just för den plåga man själv blivit utsatt för.
Ju mer medveten man är om vad man utsatts för och ju mer man orkat ta sig igenom de känslor som de väckt, desto mindre risk att man för mönstret vidare. Det betyder att ett par antigen kan läka och ”avgifta” problematiska släktmönster eller förstärka dem. Man kanske rent av väljer varandra bland annat just för tillsammans försöka bryta problematiska mönster vars upprinnelse finns i tidigare generationer. Kan vi inte bryta dem kanske vi i alla fall kan klara att inte förstärka dem.

Det sjätte sinnet

Inom ett par kan finnas ett djupflöde av information. Det är som man vet vad den andra tänker och känner på ett sätt som inte bara tycks kunna förklaras av gamla vanor och att man känner varandra väl. Vissa psykoanalytiker talar om att tankar, känslor och bilder kan vandra mellan människor som står i djup kontakt med varandra bortom ord och icke-verbal kommunikation. Självet i psykoanalytikern Jungs mening är något som sträcker sig in i det kollektivt omedvetna lager och rymmer andliga kvaliteter.

Våra drömmar.

Våra djupaste drömmar, vad vi vill med våra liv, vad som är vår bestämmelse, är vi inte alltid själva medvetna om. Det kan klarna sent i livet. Vi bara märker, ofta med en känsla av viss hjälplöshet, att vi styr bort från vissa möjligheter och dras till andra utan att förstå varför.

Vissa av våra drömmar kan man formulera såhär:

¤ Att få verklig sinnesfrid, att bli ett med naturen.
¤ Att få ge sig ut på en andlig upptäcktsresa och bli helad.
¤ Att ta vara på sin konstnärliga sida, att skapa något bestående.
¤ Att återfinna sidor av sig som man tappat bort.
¤ Att acceptera sig själv och bara få vara.
¤ Att befria sig från en plågsam fix idé och få mera makt över sitt liv.
¤ Att kunna släppa allt, att kunna koppla av och ge sig hän.
¤ Att avsluta ett kapitel i sitt liv och ta farväl av något.

Kan vi tala med varandra om detta och få respekt och förståelse för våra drömmar och kanske hjälpas åt att utveckla och förtydliga dem, blir vardagen mycket enklare.

Källor:
Malou von Sivers, Lennart Lindgren: Konsten att hålla ihop. En handbok om kärlek. Forum. Stockholm. 2006.
Björn Wrangsjö: Leva tillsammans. En bok om parrelationer. Natur och Kultur. 2004.

Carl-Erik Voss
Ödåkra läkargrupp
2008-11-23

I den följande texten kommer vi att nämna några typiska egenskaper för användandet av olika narkotika, men låt oss först klargöra några saker.

För att ta reda på om en person använder narkotika är det bättre att tala med personen än att noggrant söka efter alla möjliga tecken. Innan du talar med personen är det viktigt att du vet varför denne skulle vilja dölja sitt droganvändande. Ofta har det att göra med en rädsla för en viss reaktion. Om du inte är dömande utan visar intresse och är öppen för hela situationen är det mer troligt att personen är villig att tala om det. Det är också bra att veta vad du ska göra efter att ha diskuterat personens drogbruk. Många människor vill bara få reda på drogbruket och gör sedan ingenting åt det. I ett senare samtal skulle du kunna diskutera bruk och missbruk av droger, eller anledningarna till drogbruk och positiva alternativ.

Problemet med många av de symptom som nämns här är att de också kan vara relaterade till någonting helt annat. Om du fokuserar allt för mycket på vissa symptom finns det risk för att du till exempel blandar ihop oskyldig förälskelse med drogmissbruk.

Ett generellt tecken på drogbruk är humörsvängningar: ena stunden kan en person vara väldigt glad för att i nästa vara väldigt nedstämd, eller så kan han/hon i ena stunden vara närvarande och i nästa frånvarande. Ett ihållande bruk orsakar en lägre aktivitetsnivå och gör att användarens liv kommer att kretsa allt mer kring droger. Bruket av varje substans har sina egna typiska egenskaper.

• Alkohol: andedräkten luktar alkohol, vidgade pupiller, gladlynt, högljudd, modigare, blyghet försvinner.
• Hashish/Marijuana/Cannabis/Gräs: röda ögon, vidgade pupiller, gladlynt, sömnig, långsam, glömmer vad som precis har sagts, fnissar, hungrig, tunga armar och ben.
• XTC: vidgade pupiller, gladlynt, energifylld och pratsam. Dagarna efter: utmattad och tom.
• Amfetamin: vidgade pupiller, energifylld, pratsam, blek och rastlös. Dagarna efter: neråt, tom, utmattad och irriterad.
• Kokain: vidgade pupiller (inte alltid), går på toaletten ofta, gladlynt, energifylld, pratsam, våghalsig, blek, rastlös, irriterad, hett temperament. Dagarna efter: neråt, tom och utmattad.
• LSD: vidgade pupiller, konstiga idéer, hallucinationer.
• Heroin: smala pupiller, nästan stängda ögonlock, frånvarande blick, passiv, tyst långsam andning. Mer.
• Spelberoende: total koncentration på spelet, illusion av att göra snabba pengar, lånar pengar, spelar ofta ensam, dålig sömn, minskad koncentration.

När man är beroende av t ex alkohol, droger, cigaretter, sex eller spel, är man (fysiskt eller psykiskt) beroende av substansen eller beteendet. Man får abstinensbesvär om man inte använder substansen. Toleransnivån ökar i samband med bruket, vilket innebär att man allt efter tiden går behöver högre doser av substansen för att uppnå samma effekt.

Abstinensbesvär är obehagliga fysiska reaktioner som uppstår när kroppen inte tillförs substansen eller då substansen går ur kroppen. Exempel på symtom är illamående, muskelvärk, feber, koncentrationsproblem, sömnproblem, ångest och mardrömmar. Även människor, som inte känner av en ökad toleransnivå eller får abstinensbesvär, kan bli beroende av substansen. Dessa försöker hela tiden kontrollera sitt användande av substansen, men lyckas inte utan använder istället substansen oftare eller i större mängd än de planerat. Att återhämta sig och rensa kroppen ifrån ett beroende tar lång tid. Individer, som utvecklat ett beroende, kan strunta i viktiga aktiviteter såsom arbete, skola eller andra sociala kontakter. Ett kännetecken på om man utvecklat ett beroende är att man inte kan sluta använda substansen eller att man inte kan kontrollera användandet. Det finns ett starkt sug efter substansen som är mycket svårt att stå emot.

Det finns vissa kriterier som, bland andra, World Health Organisation (WHO) listat för att kunna avgöra om en individ är beroende.

Följande tillstånd är kännetecken för beroendeproblematiken; även om man bara har några av symtomen nedan, kan man ha utvecklat ett beroende:

• Höjd toleransnivå (man behöver mer av substansen för att uppnå effekt).
• Psykologiskt beroende (begär som kan variera från att vara mycket svagt till att vara mycket starkt).
• Abstinensbesvär (olika typer av fysiska reaktioner då man upphör med användandet).
• Använder substansen eller agerar ut vissa beteenden för att minska abstinensbesvären.
• Kan inte kontrollera användandet av substansen eller beteendet.
• Ägnar mycket tid åt användandet av substansen eller beteendet / ägnar mycket tid åt att återhämta sig efter användandet eller beteendet.
• Skadeeffekter på sig själv eller sin omgivning på grund av användandet av substansen eller beteendet (problem på arbetet, ägnar mindre tid åt tidigare intressen).
• Använder substansen i högre doser eller oftare än man tänkt.
• Fortsätter att använda substansen eller fortsätter med beteendet trots att man vet att det är skadligt.

Hur ett missbruk ser ut är mycket varierande, men man blir inte missbrukare över en natt. Att utveckla ett beroende kan ta många år. Ibland utvecklas beroendet successivt och drogkonsumtionen trappas upp, vissa missbrukar på tills de avlider medan andra slutar tvärt.

I de fall där missbruket är av mindre allvarlig art, anses missbruket vara en tillfällig sjukdom där behandling kan vara till stor hjälp. I de fall där missbruket är av svårare art har sjukdomen en mer bestående karaktär. I dessa fall är det primära målet med behandling att klienten helt ska upphöra med sin konsumtion. Svårare beroenden innebär vanligen en lång bakgrund av många olika fysiska och sociala problem. Alkoholmissbrukare visar exempelvis ofta på hur deras alkoholskador på hjärnan påverkar dem i impulskontroll relaterat till drickandet - därför kan de heller inte motstå att dricka.

Uttrycket "en gång missbrukare, alltid missbrukare" har aldrig inneburit att en missbrukare inte kan tillfriskna eller komma över sitt missbruk. Problemet är att missbrukare själva ofta drar den slutsatsen. De säger "jag kan inte ta emot någon hjälp eller bli hjälpt", "jag har det i mig" eller "jag kan inte rå för mitt missbruk". Även familj och andra människor kring missbrukaren drar dessa slutsatser. Detta är en vanlig reaktion om missbrukaren får ett återfall och skapar ofta en känsla av nedstämdhet och misslyckande. Denna negativa påverkan kan vara en orsak till att personen sedan fortsätter att missbruka och inte söker hjälp.

Det är viktigt att se till hur missbrukaren och personerna i dennes omgivning reagerar på återfallet. Istället för att låta sig slås ned av återfallet eller se det som ett misslyckande, är det bättre att se vad man kan lära sig av det. Försök klargöra under vilka omständigheter återfallet skedde och hur man bättre kan hantera en liknande situation om den skulle uppstå igen. Med andra ord kan man också bli starkare av ett återfall. En missbrukare måste inse att på samma sätt som det är en process att bli beroende är det en process att göra sig av med ett beroende. Att bryta vanor innebär alltid en möjlig risk till återfall.

Om din relation med en av dina närmaste på något sätt blir lidande, som en följd av den personens sätt att dricka, kan du vara säker på att ni båda har problem som hänger samman med alkoholen. Du kanske inte lever med en grav alkoholist, men de svårigheter som uppstår som en följd av hans eller hennes drickande har dragit in också dig i en destruktiv process, som du bör få upp ögonen för och på något sätt förändra. Här följer de sex vanligaste beteendemässiga kännetecknen hos människor som lever med alkoholmissbrukare, presenterade i den ordning de brukar dyka upp under relationens förlopp;

• De förnekar sanningen: Familj och vänner ägnar mycket tid och energi åt att dölja alkoholistens problem. Att framföra ursäkter till arbetsgivare, arbetskamrater, vänner, andra familjemedlemmar och släktingar för dåligt uppförande har en stor del i detta förnekandemönster.
• De "agerar ut" problemet: De flesta av de närstående till personer med allvarliga alkoholproblem använder till slut någon form av utagerande. Att utagera är en psykologisk term för det impulsiva, omogna och ibland gravt ansvarslösa beteende som en person tar till för att klara av inre känslomässig stress. Att dricka tillsammans med alkoholmissbrukaren är i själva verket en form av utagerande. I senare stadier börjar den fientligheten som konflikten förorsakat ta sig uttryck i mer negativa aktiviteter, som högljudda gräl och fysiska angrepp.
• De predikar bättring: De flesta människor som lever med en alkoholmissbrukare försöker till slut ändra på personen i fråga eller få denne att bättra sig. De kan ofta utkämpa denna strid i månader, år eller till och med hela livet i tron att "allt kommer att bli bra om jag bara kan få honom eller henne att sluta dricka". Tyvärr resulterar detta ofta i att alla blir förlorare. Ju mer man anstränger sig att förändra en människa med alkoholproblem, desta större motstånd gör han eller hon. Alkoholisten blir ursinnig över alla predikningar och allt tjat, och bestämmer sig vanligtvis för att dricka ännu mer.
• De blir isolerade: Redan några månader efter att ett allvarligt alkoholmissbruk uppkommit, påbörjas ett succesivt avskärmande från vänner, familj och samhälle, även om det kan ta år innan man förstår vad man håller på med. Allteftersom alkoholistens problem ökar, minskar instinktivt den anhöriges kontakt med grannar och släktingar för att undvika skam och pinsamheter.
• De ger upp: Efter att ha levt ihop med en kronisk alkoholist ett antal år kommer de flesta människor in i en depression. Livet har blivit en ständig börda med få, om ens några, ögonblick av äkta glädje och trivsel. Apati, olust, fysiska krämpor och kronisk trötthet blir de kroppsliga uttrycken i denna process.

Alkoholistfamiljen lever i ett smärtsamt kaos. Det är smärtsamt att se den man älskar förändras. Det är smärtsamt att bli lurad, att leva i otrygghet, att få skämmas, att bli besviken. Alkoholisthustrun/maken glider in i en kämpig situation med ömsesidiga anklagelser, besatthet kring sina försök att styra alkoholisten, och kan glömma både sig själv och barnen i de här försöken. Vägen till befrielse börjar med insikten att man är maktlös inför alkoholistens drickande, att man bara kan ta ansvar för sitt eget liv och att man ska vägra lida med alkoholisten, när denne dricker.

"Varför?" är en meningslös fråga. Ingen make eller maka har någonsin gjort sin man eller hustru till alkoholist - det klarar de så bra själva. Man kan dock bidra till att alkoholisten ger sig ännu längre ut i träsket. Nedan följer några råd från Al-Anon (organisation för anhöriga till alkoholister, som samarbetar med AA);

1. Försök inte styra din alkoholist, det kan du inte. Du mår mycket bättre när du slutat försöka.
2. Övertag inte hans eller hennes ansvar - alkoholisten kan möjligen börja växa upp om han eller hon får ta det själv.
3. Vägra vara offer - den rollen är lika destruktiv som alkoholistrollen.
4. Tänk mera på dig själv - ta mer ansvar för dig själv och de andra människorna omkring dig.
5. Vägra vara "möjliggörare" av fortsatt missbruk genom att trösta alkoholisten, ringa till jobbet och ljuga osv. Säg istället "Du får helt ta ansvar för det där själv!"
6. Skydda inte din alkoholist från följderna av hans/hennes drickande."Smärta är den största gåvan" - många alkoholister är inte villiga att göra något ordentligt åt sitt alkoholproblem förrän de"nått botten". Om man skyddar en alkoholist från smärtan fördröjer man tillfrisknandet.

Den enda person någon av oss någonsin verkligen kan hoppas förändra är oss själva. Om det blir en förändring, kommer relationerna till andra människor med all säkerhet också att förändras. Att förändras innebär att man får uppleva något nytt, annorlunda och okänt. Detta gör att vi alla är rädda för förändringar i varierande grad. Om man accepterar förutsättningen att den enda person i det problematiska förhållandet man kan förändra är sig själv och att man är villig att verkligen gå in för att förändras, står det i ens makt att radikalt ändra riktning på livet. Följande sex steg är grundläggande när man ska befria sig från de självförgörande aspekterna av att leva med en människa med alkoholproblem;

1. Sluta ta ansvar för vad din alkoholmissbrukare gör. Så länge du gör det lätt för alkoholisten att dricka på ett ansvarslöst sätt, genom att städa undan spåren och utföra dennes sysslor, kommer du inte kunna börja växa och förändras som du vill.
2. Sluta låta dig misshandlas, fysiskt och psykiskt, av din alkoholmissbrukare. Att låta dig misshandlas innebär att du kraftigt förstärker din känsla av upprördhet, men medför även bristande personlig styrka, värdighet och självrespekt. Det är därför på tiden att du slutar agera slagpåse. Varje gång som alkoholisten försöker misshandla dig måste du agera på något sätt för att förhindra misshandeln, även om det betyder att gå till polisen eller att hålla sig undan från situationen.
3. Börja ett liv utanför er relation. Du behöver bryta dig ur den isolering som alkoholmissbrukaren försatt dig i. För att må bättre, för att göra intressanta saker, för att ha roligare - för att förändras trots att du väljer att fortsätta leva med missbrukaren - måste du börja strukturera ditt liv på ett annat sätt. Gör saker ihop med andra eller på egen hand.
4. Finn och vårda nya relationer. I nära anslutnig till steg tre kommer kravet att du börjar utveckla nya relationer. Detta steg kan vara extra svårt eftersom det kräver att du tar egna initiativ. Du måste träffa och bekanta dig med nya människor. Du kommer troligen också att bli tvungen att omvärdera dina förbindelser med gamla vänner, släktingar och bekanta. Grupper som Al-Anon kan vara utmärkta startpunkter i ditt sökande efter nya vänner som är beredda att dela med sig av sin styrka, sina insikter och sin medkänsla.
5. Förbättra din fysiska form. Konstruktiv förändring måste inbegripa att du värnar om din fysiska hälsa och välbefinnande. Detta innefattar bland annat kost, motion och hygien.
6. Förändra dig själv varje dag. Det är viktigt att du arbetar med de fem föregående punkterna varje dag för att nå reslutat. Det kommer att ta tid och energi men du kommer att vinna på det i längden.