Min brorson fyllde 5 idag o han fick sin efterlängtade cykel. Han va jätte duktig när han väl kom igång o iväg. Grattis Tobbe

rubriken talar för sig självt NÄSTAN.... Älskar mitt hem, det är min trygghet, min borg men även mitt fängelse, det är här mina känslor blir som inlåta mellan varven, här som man förstår mig minst, tvärt om borde det vara men så e inte fallet. Det känns för jävligt o skriva det men kände bara att jag måste. e det så svårt o förstå sig på en annan människa ???? Eller e problemet att man inte vill o då gör man det inte?? Jag fattar inte eller också så e det panikångesten som just nu talar i ren panik. Försöker tala men allt blir bara taget på fel sätt. Vem vet i morgon så e det säkert bra igen om vi inte hamnar i det jävla hjulet igen där allt bara snurrar på utan lösning på saker.

Jävla mående.... räcker det inte utan måste man just nu behöva en så oförstående gubbe?? Psykiskt e det skit igen o känner att panikångesten knackar mig på axeln, Fan kan det inte bara försvinna. kroppen krampar med dottern i armarna... höll fan på att tappa henne. Att be om hjälp i det läget va ju opassande!!! Hela jag skakar o kan det fan inte ge sig, skallen värker, händerna känns kraftlösa. kalla.... Kan inte folk se när man inte klarar ett tjaffs i det läget???

Så jävla trött på detta mående.

 fan ute o svävat  igen... jävla beroende.... jävla återfall!!! Vilken häxa man kan bli när kroppen skriker efter skit. Gick ut här om kvällen .... skulle fan aldrig gjort det. Jag drack på ilska o besvikelse o som vanligt hopp om att dränka skiten i kroppen. Nu sitter man här med ett jävla mående o skakar i hela kroppen. Jag tillockmed skallade min älskling mitt i allt skit när jag kom hem . Varför efter all tid ska de bli så här? Hela går dagen gick åt helvete, psykist jävla nere igen. Jag o gubben löste det igår o han ha förlåtit mig men jag kan det inte.

Va fan.... hur fan funkar man vissa stunder?