Du dog så ung....

Så du fick som du ville,
Du dog så ung,
Inga rynkor av ålderdom,
Tog du med dig ned i graven,
Med dunvita vingar svävar du,
Över de himmelska haven,
Med ett leende du aldrig haft,
Du följer vindarna,
Rider på dess märkliga kraft.
Jag hoppas du bär ett minne,
Av mig,

Vart vingarna än må föra dig,
I Evighetens rike,
Där tiden står stilla,
Du tycker att dö inte alls,
Var illa,
Och jag försöker glädjas vid tanken,
Att du har det bättre där du är,
Och minnet av dig,
Med hjärta för evigt i djupet bär.
Så du fick som du ville,

Du dog så ung,
Inga rynkor av ålderdom,
Tog du med dig ned i graven,
Med snövita vingar flyger du,
Över de himmelska have,
Och för första gången kan jag se,
Att du ler,
Sorg behöver du inte höra talas,
Om mer.

  r.i.p

Jag har varit en "ängel" med flammande svärd.

Mina sömnlösa nätter är också något värt, 

Eller någon...

Du med ögon fyllda av hav

Dit jag längtar

Din sol och din röda mun...

Hela mitt patos som söker

Och ber om blommor och fred

Vill ge värme, den djupa värme,

Till din själ som fram, ur mörkret, blomstrar

Av fattigdom är jag präst

Och gör dygd av kärlekens nöd

Den ingen har, våga mest

Söka också hos dig detta söta bröd

Men…

Nu är jag tyst och saknar vissa ord

Som läker världens förgiftade sår

Mitt hjärta saknar sitt tidigare mod

Att strida mot pestens tider och hungerns år

Välsignad vare den som kämpar

Trots kärlekens ärr och sår

Välsignad vare den som segrar

Och i ständig längtan går

Må den i ensliga skogar vila

Under korta timmar

Sin ärrade själ som illa

I blott tystnad helar

Så

Hjärta, lär dig att tiga

Ty,

Av sår och feber stärks ingen.

Ljus som stål är kärlekens borg

Där svärden vilar under plymen

Som högt dansar över sorg.

Någon stack en spruta i mig, så att min kropp, sjönk ihop

Denna någon, dömdes, av, vår lag

Och jag, begravdes, i kärleksfull jord



Jag föll ihop, utan, att avlägsna, ett endaste rop

Bara ett sista, djupt, andetag

Och denna någon, dömdes, för mord




Men denna någon, hade inte alls, mördat mig

Jag var ju redan död, ett levande lik

Lång tid innan, detta hände



Straffad och fängslad, jag fattar det ej

Någon, hade ju lyssnat, på mitt själsliga skrik

Denna någon, en ängel, som Gud, till mig sände